Hjälp - jag är med valp!

Nu har alla valpar rest.... utom Zorin! Och det slår mig med all kraft att jag är med valp. Med chihuahuorna som blev kvar hemma på "övertid" var det inte samma sak, de var så små att trädgården var ett äventyr varje gång de kom ut och de var så många att de roade varandra när jag gjorde annat. Men en Zorin tar plats och tycker att livet är tråkigt utan jämnbördiga lekkamrater, en Zorin talar med hög röst om att nu, nunu, NU NU NU NUNUNUN NUUUUUUUUUUUUUU ska vi busa, kissa, äta och jag har bara att böja mig för hans vilja. Han är underbar!!!!

En valp till bor det ju hemma - lilla Bolla! Sex månader gammal och knappa två kilo tung har hon den här veckan styrt och ställt med de tre portisvalparna! Trots sin litenhet har det varit hon som bestämmer men på slutet har det bitvis varit tufft. Det kommer nog att bli strider nu när Zorin inte kan busa av sig med lika tunga kompisar utan rammar lilla Bolla, som bara väger en tredjedel så mycket. Hon blir så jätte-jävla-skitarg när valparna springer på henne så det ska nog gå bra :) Med ilska kommer man långt - Zorin lär få huka sig!! 

Men nu mina vänner, nu lockar sängen. Det har varit en lång och intensiv vecka och en lång och intensiv dag så skallen kokar. Sorg och glädje har mixats i eftermiddag, när mina små älsklingar rest ifrån mig mot egna äventyr, det är som det ska vara men trött blir jag. Sov gott!!