I torsdags morse började jag låta lite raspigt. Efter en hel dag på förskolan så lät jag mer än raspig och jag började få vissa tvivel inför fredagens heldagsvik på samma ställe. Optimist som jag är tänkte jag att lite röstvila över natten gör nog susen.
Tills jag vaknade och insåg att det inte längre fanns några tvivel - rösten var borta, och återkom ungefär var tredje till fjärde stavelse, endera i hög eller låg oktav. Mycket roande för omgivningen! MEN kanske inte de bästa förutsättningarna för att kunna kommunicera med en bunt småknattar på ett och ett halvt år. Jag menar - det är ju inte direkt enkelt i vanliga fall :)
I lördags sa jag inte mycket alls - det kom liksom inte särskilt mycket ljud ur pipan, mer än just ett pip ibland. Söndagen likadant, nu med lite inslag av bas ibland - intressant!
Idag har varit en spännande dag. Jag har kraxat på telefon med en sköterska som förskräckt ropade - "prata inte, skriv en lapp!" Fast sen sansade hon sig och lät mig svara på några frågor - med hjälp av rösten och det var ju snällt. Efter det blev jag belagd med talförbud. Talförbud - men hallå?? Skiner solen alltid ovanför molnen? JA! Lever jag för att prata? Ja, TYP!!
Ni känner ju mig, hon som alltid ska snacka, på årsmöten, på träffar, you name it!
Men nu är jag tyst! Så om du vill säga nåt - passa på. Om ett par dagar är jag i full gång igen!