onsdag 28 januari 2009

Hundpromenad!



Jaha, hur gör jag nu då? Jag testade mobilfunktionen och sände över denna bild. (Den är för övrigt från gårdagens halkpromenad. Jag är så lycklig för numera behöver jag bara två koppel fast jag har tre hundar :) Det funkar bra nästan hela tiden utom när Rajja & Zenia befinner sig på kollisionskurs) Nåväl, Nu undrar jag hur attan jag ska kunna vända på bilden - hjäääääääääääääälp!

Som ni ser fick jag ordning på det och ni slipper vända på huvudet för att spana in mitt dubbelkoppel :)

Änglar - finns dom?



Ja, en av dem bor i vart fall hos mig :) Visst är han söt Zorrovovven, med sina små "änglavingar"!

Om Zorro står för änglavingarna så har Zenia hornen :) Idag har hon busat rejält med mig! Och fått mig att bryta mitt talförbud så totalt... Jag får inte prata, jag vet, men det är så jobbigt att skriva lappar till hundarna och om jag mot förmodan hinner springa ikapp dem för att överlämna lappen så kan de ändå inte läsa! Nåväl, så här var det:

Jag stoppade in alla hundarna i bilen och stack till Sörtjärn för att halka runt lite, på skogsstigarna. Efter en härlig promenad, där hundarna faktiskt fick springa lösa långa stunder var det dags att åka hem. Fick för mig att jag skulle ta lite snygga uppställda bilder på dem först. Lättare sagt än gjort - Lillråttan kunde inte stå still, snö kyler en Chihuahuas tassar alltför snabbt och Zenia var så svart mot den vita snön att hälften vore nog. Jag gav med andra ord upp rätt snabbt och slängde ut en näve godis som belöning till Zenia, medan jag lastade in de andra i bilen. Så var det Zenias tur.... trodde jag! Hon hade en helt annan åsikt om detta med att hoppa in i bilen. Springa runt i stora cirklar, som en tokdåre, det var mer hennes melodi. Runt, runt, medan klockan gick. Runt, runt, medan mitt blodtryck steg till oanade nivåer. Runt, runt medan jag stod där - alldeles tyst! - och försökte se lockande ut (?) viftades med hundgodis.......

Hur jag fick in henne i bilen? Doktorn sa faktiskt inte att jag inte fick skrika!!!!!

måndag 26 januari 2009

Röstlös men inte tröstlös!


I torsdags morse började jag låta lite raspigt. Efter en hel dag på förskolan så lät jag mer än raspig och jag började få vissa tvivel inför fredagens heldagsvik på samma ställe. Optimist som jag är tänkte jag att lite röstvila över natten gör nog susen.

Tills jag vaknade och insåg att det inte längre fanns några tvivel - rösten var borta, och återkom ungefär var tredje till fjärde stavelse, endera i hög eller låg oktav. Mycket roande för omgivningen! MEN kanske inte de bästa förutsättningarna för att kunna kommunicera med en bunt småknattar på ett och ett halvt år. Jag menar - det är ju inte direkt enkelt i vanliga fall :)

I lördags sa jag inte mycket alls - det kom liksom inte särskilt mycket ljud ur pipan, mer än just ett pip ibland. Söndagen likadant, nu med lite inslag av bas ibland - intressant!

Idag har varit en spännande dag. Jag har kraxat på telefon med en sköterska som förskräckt ropade - "prata inte, skriv en lapp!" Fast sen sansade hon sig och lät mig svara på några frågor - med hjälp av rösten och det var ju snällt. Efter det blev jag belagd med talförbud. Talförbud - men hallå?? Skiner solen alltid ovanför molnen? JA! Lever jag för att prata? Ja, TYP!!

Ni känner ju mig, hon som alltid ska snacka, på årsmöten, på träffar, you name it!
Men nu är jag tyst! Så om du vill säga nåt - passa på. Om ett par dagar är jag i full gång igen!

En knapp månad tidigare...


Såg det ut så här...
Visst är han för söt, Zorromannen, där han ligger och väntar på julgodiset :)

söndag 25 januari 2009

Födslovåndor!

Lugn! Inga fler barn är på väg! Men oj, vad jag har våndats över denna bloggflytt. Över ett halvår tog det att för flytten att mogna och bli verklighet. Nattboken är numera officiellt övergiven och Blogger får stå som huvudvärd för mina (oftast) nattliga funderingar! Jag hoppas flytten ska underlätta för er, mina kära läsare och kanske även för mig själv. Vi får väl se!

Välkommen hit och hoppas ni ska trivas!

P.S. Alla gamla inlägg finns kvar i Nattboken ifall ni vill göra ett besök där.

Guds gåva till folket

måste vara broddarna! Hur skulle jag överleva utan dem???

Att vara Bambi på hal is är inte kul, inte heller lätt eller ofarligt. Att hålla reda på två fötter och en vinglig kropp när det slirar som om marken förvandlats från stadig mylla till nysåpat golv - jisses ett sånt äventyr. Att göra detsamma när man dessutom ansvarar för 12 tassar, varav 4 är väldigt små och sköra, DET mina vänner är överkurs!! Förmiddagens hundpromenad var med livet som insats vill jag lova!

Men, skam den som ger sig. I eftermiddag var det dax igen och då letade jag fram broddarna. Japp, jag vet att det är tantvarning, men vad gör väl det? Jag har passerat 40 och då kan man strunta i sånt :) Jag bär för övrigt (fusk)pälsmössa med öronlappar när vinden viner - utan att skämmas!!

Nåväl, åter till broddarna! Har du inte ett par så skaffa! De är så bra, så länge man inte parkerar en fot på en hundtass.

P.S. Jag har tappat rösten. Om du finner den, var snäll och sänd den till mig snarast. Jag har tröttnat på att inte kunna göra mig förstådd. Tänkte mig inte för utan svarade i telefonen förut. En mycket förskrämd flickröst frågade två gånger om hon kommit rätt. Trodde väl att jag var en sån där hemsk flåsare eller nåt... hmpfh!