tisdag 30 mars 2010

Kommunfullmäktigemöte

har jag varit på ikväll. Vi klarade av dagens alla ärenden på knappa 90 minuter, det tycker jag är bra. Ändå hann vi med att debattera ett par ärenden och båda gångerna vågade jag mig upp i talarstolen - det tar sig :) Den ena frågan gällde huruvida vi ska införa koppeltvång inom detaljplanelagt område i Forshaga kommun, vilket kommunstyrelsen föreslog. Det gillar jag inte! Jo, jag tycker det är helt OK att alla hundar, oavsett hur lydiga och snälla de är, ska vara kopplade när man knallar omkring bland folk, av hänsyn till att det finns hundrädda människor. Men nog sjutton ska vi klara av det utan ännu en lag?

Jag menar att om en eller flera hundägare väljer att träna "fritt följ" med sina hundar, på parkeringen till ett hyreshus en kväll och det kommer en (hundrädd?) människa, så kopplar de tränande personerna självklart sina hundar, det ansvaret måste vi lita på att de kan ta. Om de inte kopplar upp, ska den passerande människan, hundrädd eller inte, kunna upphova sin stämma och be dem koppla upp. Det ansvaret måste den enskilda personen ta.

Detta är inte en polisiär fråga, det handlar om att ta ansvar och visa hänsyn - från båda håll! Jag är så innerligt trött på att vi hundmänniskor - och vi är rätt många vid det här laget - ska anpassa oss in absurdum. Hur många hundrädda människor finns det EGENTLIGEN???? Var nånstans ska vi hundägare ta vägen med våra hundar??

Sen är det detta med att instifta lagar, eller som i detta fall ordningsregler, som ingen håller efter. Böter för att ha lös hund inom detaljplanelagt område är tusen kronor - OM polisen kommer på dig, OM de skulle få för sig att prioritera ärendet. Har inte polisen nog att göra? Redan idag är de hårt belastade, det kan ta en halvtimme, fyrtio minuter innan de dyker upp efter en anmälan om pågående misshandel. Ska de belastas med ytterligare påringningar, från upprörda tanter som sitter vid köksfönstret och ser hur grannarna minsann begår "lagbrott" när de rastar jycken?

Förlåt, jag blev visst lite cynisk där, jag vet - ibland bär känslorna iväg med mig, jag är ju inte mer än människa. En människa med hund, en hundägande människa som faktiskt är hundrädd för de hundar, vars ägare, lag eller inte, låter sina ilskna hundar springa lösa och bita folk och fä. Lägg resurserna där istället!!!



Den andra frågan vi debatterade? Ja den handlade om myggplågan i Deje med omnejd. En utredning ska tillsättas, för att se var en insats kan göras för att minska antalet mygg. Det är ju bra. Vi miljöpartister vill att man även tar hänsyn till miljön och försöker använda sig av naturliga bekämpningsmedel såklart!

Nillan sänder en hälsning till matte Ewa!


Jag har det bra här hos Maria. Visserligen så får jag inte lika mycket kel som hemma hos dig, inte heller får jag sova på hennes arm, men det tänker jag inte på för när hon väl går och lägger sig är jag så trött att jag redan somnat på golvet. Fast ikväll smög jag in i sovrummet och la mig i hennes säng en stund. Den blev full i grus, för vi var på kvällspromenad innan. Jag skakade mig en extra gång bara för att, men säg inget till Maria. Det är rätt åt henne :) Hon kan gott ha det grusigt, det är inte så himla ogrusigt på golvet om jag säger så...

Zenia är rätt OK, när hon inte försöker mata mig med en skitig toffla, ett uppblött ben från trädgården eller nåt annat bärbärt hon hittat. Förut kom hon med Amandas smutsiga sko, då sa jag faktiskt till på skarpen. Det finns ju gränser för vad jag tål. Men när hon inte bär saker....hm, har det hänt?... tror inte det. Jo förut när vi bytte matskålar med varandra! Ja, då är hon rätt OK faktiskt!

Zorro är en liten dammtuss som springer omkring i Marias hus. Jag vet inte riktigt vart jag har honom. Ibland syns han inte till, tror han har nån sorts bur han gömmer sig i, han är ju så liten så han behöver hårdplastade gömställen för att slippa bli trampad på när vi stora hundar leker lite. Fast förut blev han arg. Jag skulle bara be Maria om lite kel - WRAAAAAAAOOOOOOOOOOOOLLH! - med ett illvrål kastade han sig fram och shit vad rädd jag blev.... NOT!!! Haha, han är en liten lort bara och jag äter upp hans mat hur mycket jag vill. Bara han går därifrån först.

Min hosta är mycket bättre och bäbisarna sparkar i magen för fullt. Jag har fått gott godis och flera promenader, däremellan springer jag ut i trädgården och jagar bort bovar och banditer under höga tjut samt spanar in kaninerna. Undrar om man kan äta dem råa? Eller måste jag be Maria flå och koka dem först?

Nu säger Maria att vi ska ta en nattkiss, herregud! Fattar hon inte att man ska sova så här dags? Gäsp, det får bli en snabb runda då för sen vill jag sova vidare. Tjing på dig matte, vi ses snart!
P.S. Hälsa husse och lilltrollen där hemma.

måndag 29 mars 2010

Skogsfynd


I förrgår (läs fredag) tog jag, Zenia och Zorro en skogpromenad. Sin vana trogen sprang Zenia runt och "fyndade" i skogen. Plötsligt stannar hon upp, skymd bakom en gran och jag bjäffser på henne att hon ska sluta äta skit. Så ser jag att hon inte äter utan snarare funderar. Jag ropar på henne medan jag fortsätter framåt och hon kommer efter mig - med nåt i munnen. Stilen är lätt hukande, tvekande och får mig att förstå att nåt speciellt är på G. Hon travar försiktigt fram till mig och släpper sitt fynd vid mina fötter - ett helt rådjursben! Skelett, senor, päls och klöv - riktigt smarrigt! För en hund alltså!

Jag berömmer Zenia för hennes upptäckarförmåga och spanar efter resten av rådjuret men av det syns inget. Zenia bär stolt iväg sitt ben, nu när hon fått mattes godkännande och har sen roligt med det hela sista kilometern hem. Precis innan vi går ur skogen får hon syn på grannens rådjursstatyett som han har i trädgården. I pur förvåning släpper hon benet och börjar smyga på statyetten, det måste ju vara nåt skumt...

Äääh, det var ju inget kul med en stor metallklump, intresset svalnar och vi knallar hemåt. Väl hemma kommer hon på att hon glömde benet i skogen. Jämmer och elände! Hon ställer sig på bakbenen och spanar tillbaka längs gatan vi kom, hon gråter och piper och snurrar kring mina ben. "Men kom då matte, skynda dig, jag vill ha mitt ben" tycks hon säga. Dumma jag var ju upptagen med annat så hon får ge sig till tåls en stund.

Strax därpå kommer Amanda hem från skolan och får i uppdrag att följa med Zenia på skattjakt. "Vart ska vi" undrar hon. "Följ bara Zenia" säger jag och håller tummarna för att Zenia har vett nog att gå och hämta sitt ben istället för att dra med Amanda på skogstur runt hela Forshaga. Och se - efter knappa tio minuter kommer de hemtrippandes - Amanda med en lätt grön färg och ett äcklat uttryck i ansiktet och Zenia med högt buret huvud och stolta steg. Fyndet är åter bärgat - festen kan börja!

Nillan har landat!


Efter årsmötet idag hämtade jag hem Nillan. Nu är det dax för henne att boa in sig och förbereda sig på att valparna ska komma. Nillan själv tar det med ro, hon basar kaxigt över Zenia och talar minsann om att när vill hon nåt. På bilden snackar hon glatt, tror hon säger att det är dax för kvällsmat!

Jo just det! Ikväll kände både Amanda och jag de små valparna sparka i magen på Nillan - myyyyyyyyyyyyyyysigt!!

söndag 28 mars 2010

Godmorgon!

Det är inte mycket som får mig att kliva upp i ottan, men idag vankas rasmöte & årsmöte i portisklubben, så jag är på benen - pigg som en lärka! *skrattar lurigt*
Gick du på den?

Ok, då, inte riktigt så pigg kanske, men vaken, nyduschad och ihoppackad. Strax klar för avfärd till Örebro där allt går av stapeln. Jag hoppas på en trevlig dag ihop med goda vänner. Tjipp!

fredag 26 mars 2010

När jag ändå är i farten

ska jag låta bekänna en sak. Djupt inne i mig bor det en tonårsbrud. Just nu dreglar hon över den här godingen:


Visst påminner han om en ung Tom Cruise, när han självsäkert blickar in i kameran?

Underbart!

Jag inser hur mycket jag älskar dans när mina stressade tankar och ihopbitna käkar byts ut mot ett befriande lyckligt leende, då jag råkar snubbla över denna video på Aftonbladet. Jag beundrar Mattias och alla hans likar i Let's Dance - shit, va ni är tuffa & duktiga! Hejja!!!!

Födelsedagsmorgon!

990326, klockan 03.26 föddes min minsting, efter en timme och 16 minuters aktivt värkarbete. Han var kvick som en iller redan då!

Äkta Smörgåstårta!

torsdag 25 mars 2010

Äckel-Ämma & Pink-Pelle

Visst älskar jag mina hundar över allt annat, det är inte det. Men ibland - ibland....

Som idag. Glad i hågen kopplade jag dogsen för en prommis, det var väl inte underbaraste vårvädret, lite gråmulet och snålblåst, men ändå. Fåglarna kvittrade och snön smälte och rann bort i ivriga strömmar. Vi kämpade på tappert, jag och vovvarna, Zorro måttligt road av att behöva vada genom pölar, stora som Ishavet i hans ögon (dessutom påfallande ofta fulla av små "isflak"), Zenia helt oberörd, som en äkta vattenhund sig bör.

Det var väl kanske inte så illa ändå, tänkte jag och drog ihop jackan i halsen, körde ner händerna i handskarna och satte på mig mössan, lite kallt men våååår! Hela vintern har jag terroriserats av vänner med vårlängtan men jag har ståndaktigt sagt, ingen vår förrän i mars/april, tack så mycket. Jag råkar nämligen gilla vintern, i synnerhet denna vinter som varit, med smällkalla dagar och meterhöga snödrivor. På med understället från Nikken, tjockbrallorna, dunjackan och pälsmössan, ett täcke eller två på jyckarna och sen ut i skogen - underbart. Inga skitiga hundar, inga grushögar i hallen, inget slask, inga blöta golv - YEEEEEEEEES!! Att ha hund är enkelt när det är minus tio och kallare ute!

Men de senaste dagarna har en vag oro bosatt sig i min kropp. Ljuset har väckt mig allt tidigare på mornarna och ett fult blått överkast har raskt uppgraderats till fingardin i sovrummet - heltäckande fingardin, för att återbörda mig till min normala morgontrötthet (att vakna före klockan sju på morgonen är totalt överskattat, för att inte tala om ouppskattat!!!) Jag har utrustat mig med spett och skyffel för att hacka is och flytta snö, allt oftare gluttar jag i den ännu obefintliga vårrabatten efter minsta livstecken. På mina promenader letar jag efter knopp och spirande grönska - jag har helt enkelt fått vårsjukan!

Och det sinnestillståndet befann jag mig under ovan nämnda promenad, livet var ganska behagligt helt enkelt. Om det inte varit för dessa jyckar!! Usch, fy och bläääää!!! Äckel-Ämma är värst, men Pink-Pelle kommer inte långt efter, sin litenhet till trots.

Våren har ju sina fördelar, helt klart. Solen, värmen, fågelkvittret, knoppar som spricker och grönska som spirar, bla, bla, bla, i en aldrig sinande lovsång till ljuset och värmen. Men så har vi ju detta med att snön smälter... Vad händer då? Allt det vackra vite ersätts med smuts och ÄCKEL!!! Mina trevliga, rena (nåja, nästan alltid), pälstroll förvandlas i en blink till illaluktande och stendöva målsökande robotar. Uppdrag: Att finna bajs!!!! Ju längre det har legat i snön och mognat desto bättre. Vilket djurslag som avlämnat högen är inte så viktigt - för hundarna alltså! För mig är det milsvid skillnad. Jag kan ta att de festar på rådjurslortar och harpluttar, men tyvärr har mina hundar utvecklat en viss förkärlek för annat äckel, som halvruttna muskadaver & annat oidentifierbart samt dynghögar efter räv och grävling, för att inte tala om kattskit! *urk*

Efter en kvarts promenad var jag färdig för spyhinken. Zenia, alias Äckel-Ämma hade helt stängt öronen och gled fram över nejden likt en Trilobit, Elektrolux nya självgående dammsugare !! Pink-Pelle skuttade bakom efter bästa förmåga och tog hand om resterna *huvva* När han inte pinkade, vill säga. Han gillar att pinka. Det är nog det bästa han vet, han pinkar tvåhundra gånger på en promenad - minst, och däremellan äter han äckel!

Mitt humör bytte raskt nivå, från vårsprittande till spritt språngande galen, hundarna fångades in och kopplades enligt konsten alla regler. Lätt ulkandes promenerade jag hemåt, med hundarna hårt hållna, mitt i gångbanan. Tacka vet jag vintern, meterdjup snö och tjugo grader kallt. Då äter de skiten djupfryst, som glass ungefär och jag slipper åtminstone lukten!!

tisdag 23 mars 2010

Valpmagen!

Jag var på blixtvisit hos Nillan idag (eller ja, igår om man ska vara noga, klockan har i vanlig ordning passerat midnatt redan!) och hann med att klappa på tjockmagen lite. Med hjälp av lite kel så fick vi till en bild, fast tassarna ville gärna dölja magen :) Nog kan man ana att det finns en och annan liten miniportis där inne?

måndag 22 mars 2010

Måndagmorgon!

..och mitt huvud känns så tungt....

Har sovit lite dåligt på morgonkvisten. Jag har ännu inte vant mig vid att det ljusnar så tidigt och vaknar till liv när morgonsolen lyser på vårt sovrumsfönster. Visst - det är jättemysigt, men jag behöver inte vakna den tiden. Så idag, efter dagens möte på BUP, som handlar om praktiskt, tydliggörande arbete - i vårt fall scheman och handlingsplaner för att få vardagen att fungera så smidigt som möjligt och göra killarna så självständiga det bara går! - tänker jag hitta en smart lösning som hjälper till att mörklägga vårt sovrum.

Rullgardiner funkar dåligt då vi har tippande fönster, överdelen går inåt och underdelen utåt när vi öppnar och öppnar gör vi ofta! Kan man sätta mörkläggningsgardiner på utsidan kanske :)?

Nu är det dax för frukost och hundpromenad, tror att jag ska jaga ut tonårsdottern med åtminstone det stora bustrollet, så kan jag fröjdas åt en stillsam promenad med lilltrollet. Tjipp!

söndag 21 mars 2010

Det kom ett sms!

Jag fick ett sms i går, mitt i min kurs. Tyvärr glömde jag totalt bort att dela detta superviktiga sms med er, alla goa längtande valpköpare därute, men här kommer det:

"Ha ha, vi känner sparkar ;) "

Visst låter det härligt? Nillan bor fortfarande kvar hos sin fodervärd Eva och det är Eva och hennes familj som än så länge har den stora glädjen att få känna de små tassarna boxas från insidan magen på Nillan!

Hemma!

och rundslickad av två tokglada fyrbentingar - visst är livet underbart?

lördag 20 mars 2010

Vårmorgon i Vårberg

På väg från mitt natthärbärge i Vårberg möter jag våren. Strålande sol, fågelkvitter, knoppande vide och en koltrast! Lägg till ett par svävande, milt skränande fiskmåsar och en varm vårvind och bilden är komplett!

På äventyr

Jag befinner mig i Stockholm. Ja - igen :) Det är fortbildning i BodySense, mycket spännande och lärorikt. Tänk er själva, 3 långa härliga dagar fyllda med behandlingar, kunskapsutbyte, frigörande andning, goda samtal och personlig avveckling, eller var det inveckling kanske? Det kan inte vara utveckling i alla fall, för jag är redan så utspridd så jag tror inte det går att veckla ut mig mer. Nej, det handlar om att samla ihop mig, fokusera och att vara här och nu. Att göra det jag är avsedd för och vara trygg i att allt som händer, händer med ett speciellt syfte - att leda mig vidare på den väg som är min att vandra! Visst är det fantastiskt?

Mitt i detta har jag passat på att träffa 2 nyfunna hundvänner - Lisa portis och Marianne chi. Hade en trevlig lunchdate med Lisa och tillbringade kvällen med Marianne och hennes underbara chihuahuor, eller som vi säger hemma i Forshaga - 'chivavver'. Tack båda två för trevliga stunder.

Nu kan jag lova att jag ska sova gott - heltrött är jag.

onsdag 17 mars 2010

Jobbigt!


Ikväll är jag ledsen i ögat. Lillan, min vita kaninhona har precis fått sin första kull ungar och hon klarade inte att ta hand om dem. Hon hade inrett boet så fint med hö, halm och hår från mjuka magen, men sen förstod hon inte att packa in dem...Alla sju frös ihjäl! Så tråkigt!

tisdag 16 mars 2010

Det ska vara roligt att blogga!

och det är det ju :) Men sen måste det vara enkelt åxå, det är nästan lika viktigt! Och just nu är det krångliiiiiiiigt! Av någon outgrundlig anledning som jag inte begriper, inte heller suporten på tre, så vägrar min mail i telefonen att fungera. Det innebär att jag inte kan blogga från telefonen, vilket i sin tur innebär att jag måste hem till min dator och tanka över alla bilder innan jag kan blogga. Hör du hur besvärligt det blev på en gång?

Så i min datorn ligger nu en hög bilder, äntligen övertankade och väntar på att få bli bloggade. Jag lovar att några av dem kommer, men det är inte riktigt lika kul när bilderna hinner bli både en och två dagar gamla innan de ska publiceras. För under tiden har jag naturligtvis hunnit ta nya bilder och tänka ut nya inlägg, som sen liksom hamnar på kö.

Ja jisses sicket I-landsproblem! Nu tar jag en promenad i vårsolen istället! Kram på dig!

söndag 14 mars 2010

Allra vackraste


lilla Karma, som växer så det knakar! Just nu har hon kommit till krypstadiet. Till veckan får jag träffa henne igen, mmmmm.....

God morgon!

Idag börjar jag dagen på samma sätt som jag slutade gårdagen, nämligen med att vara irriterad på min nya Nokia N86 - skittelefon!!! Jag håller så sakteliga på att lära mig hur en Nokia är uppbyggd, jämfört med en Sony Ericson som jag haft den senaste evigheten. Är det ett tecken på att jag åldras, detta att nyinlärning verkar ta allt längre tid? Nåväl, nyinlärningen går trots allt framåt och jag begriper mig mer och mer på min telefon och visst har den en del bra finesser. Dock kan jag inte direktposta till Blogger längre vilket jag kunde med min förra telefon och det saknar jag massor!!! Istället ska jag nu göra ett e-postmeddelande av mina inlägg och så sända dem! Och det är nu vi kommer till dagens och nattens stora irritationsmoment - det går nämligen INTE!! GAAAAAAH!!

Skulle tro att lösningen på problemet, om jag ringer kundtjänst, kommer att vara att uppgradera mjukvaran och då förlorar jag alla inställningar samt allt jag sparat på telefonen - orka! Det är inget fel på min rosa Sony Ericson som ligger i lådan, jag tror jag tar fram den igen!

Hm, den funkar inte som den ska - jag måste visst uppgradera mjukvaran.... GAAAAH!

lördag 13 mars 2010

Bästa vänner

delar på allt - dock inte på Ben & Jerry's New York Super Fudge Chunk*. Ikväll har vi delat på så mycket annat. Zenia parkerade i mitt knä under melodifestivalen och genomled stoiskt hela den långa schlagerplågan. Vi vaknade till på slutet en stund när Erik Saade genomförde sin brillianta låt men i övrigt var pausens potpuri på norska & svenska bidrag den enda behållningen. Zenia suckade förnöjt när alla joddlat klart och vi kunde börja se på "Percy Jackson Och Kampen Om Åskviggen". En helt OK film som följdes av ännu en -"Mr. Deeds", allt sett med datorn i knät. Zenia gjorde sitt bästa för att få ut maximalt med kel under tiden.
Allt på en helt OK lördag, med besök av god vän, hundpromenad i solsken, massage till annan god vän, inställd resa till min tredje hjärnhalva pga av trötthet (förlåt Ingla!) och alldeles för mycket glass. Nu ska jag röra på dököttet och ge hundarna en nattkiss. Sweet dreams....

*Chokladglass med vit och mörk choklad, valnötter, pekannötter och chokladöverdragna mandlar - godaste fredagsmyset ever!! Kanske inte så värst LCHF, men ibland är det fest!

En härlig vårblomma


det fick jag av A när hon & L dök upp här i förmiddags - tack gulle du för den fina! Vi pratade en stund, ja... vi försökte åtminstone, medan killarna spelade blåsinstrument så det stod som spön i backen. Jag önskar jag var lika musikaliskt begåvad! Men jag har andra förmågor, jag är tex väldigt duktig på att applådera!

Skam den som ger sig

Tänker Zenia och försöker få skålen med rester att komma ner från bänken, med ren viljestyrka! I tolv minuter satt hon som ett ljus och stirrade innan det hände.
Jag menar, hur skulle jag kunna motstå charmtrollet? Såklart lyfte jag ner skålen.

fredag 12 mars 2010

Nu vet jag

varför alla som har småhundar borde ha minst en stor hund åxå! För att göra banor i den meterdjupa snön såklart! Zorro är lyckligt lottad som har en Zenia som hela vintern plöjt stigar i trädgården åt honom. Han sprätter glatt omkring i rena rama rodelbanan på sina små kisserundor!

Äntligen fredag

Det var det en kompis som sa och jag hängde inte riktigt med. Fredag? Det var ju måndag nyss!! Vart tog alla dagarna däremellan vägen? Tiden rusar fram just nu!

Men ändå kryper den så sakta, för valparna i Nillans mage behöver sin tid :) Och här utanför finns vi som väntar och längtar! Idag ska jag träffa Nillan igen och ett par som är intresserade av att köpa valp. Det ska bli spännande.

Nu ska jag sätta fart ut i vårsolen!

torsdag 11 mars 2010

Nillans valpmage!



Ja, den har jag varit och klappat på idag - va mysigt det är! Nillan själv tyckte att det var ett himla tjafs om ingenting och att ligga fint och visa magen för kameran var inte riktigt hennes grej. Så jag bjuder på en ståbild, där åtminstone jag, som vet hur damen ser ut i vanliga fall, kan se att magen börjat ta "valpform".

Valpförfrågningarna fortsätter att trilla in och jag tycker det är så roligt med alla dessa oanade möten som uppstår när man har ett gemensamt intresse. Vi pratar hund och mer hund och plötsligt har det gått en timme - en väldigt rolig och trevlig timme! Eller så slutar vi prata hund och kommer in på helt andra ämnen, viktiga ämnen! Visst är det roligt med valpar men det är minst lika roligt med alla valpköpare! Det ska bli jättespännande att få träffa er "live" när den dagen kommer!

tisdag 9 mars 2010

Hostigt värre!


Japp, det har varit rejält hostigt här hemma på Hagagatan ett tag. Amanda gick hårt ut veckan innan sportlovet, Henrik hängde på ett par dar med en mild stödvariant, sen tog David över och har tillbringat hela sportlovet med att vara sjukling. I söndags tyckte Zorro att det var dax att hänga på hosttrenden och det gjorde han ordentligt, med värsta kikhostevarianten. Det lugnade ner sig igår på dagen men än hackas det lite. Zenia hostar inte, tack ock lov, men är kladdig i ögonen. Själv har jag bestämt mig för att stå över den här förkylningsrundan :)

Nillan befinner sig fortfarande hos sin familj i Karlstad och jag hoppas verkligen hon slipper från den här varianten av kennelhosta som tydligen drar fram som en löpeld över Karlstad med omnejd just nu. Hennes matte låter hälsa att hon i det stora hela mår bra, även om aptiten inte är på topp och att magen har växt lite grann. Jag ska snart och hälsa på henne och hoppas då kunna bjuda er på några foton på den lilla prinsessan.

Nu ska jag ut i solskenet med hundarna!!

BodySense - när kroppen själv får bestämma!

I helgen har jag återigen varit i Stockholm på en BodySensekurs. Mina kompisar frågar om jag aldrig kommer att gå färdigt "den där kursen" och svaret är "Nej, det kommer jag aldrig!" Det kommer ALLTID, ALLTID, finnas mer att lära sig när det handlar om människokroppen och det mänskliga psyket! Visst är det underbart!

Fast visst har jag gått färdigt kursen. Jag blev certifierad BodySenseterapeut i oktober 2008, efter en tvåårig utbildning. Men jag har utvecklat min egen fortbildning genom att delta i utbildningen igen - och igen! Det jag gör nu är att fördjupa min kunskap, utveckla min fingertoppskänsla, öva upp mitt seende och min inkännande beröring i syfte att bli så duktig det bara går. I början som deltagare men nu så sakteliga tar jag plats som assistent till min underbara läromäster Andreas Lindermann, som driver utbildningen. Bättre går inte att få!! Det är en otroligt spännande resa jag gör och jag älskar varje minut av den även om det kan vara våldsamt guppigt längs vägen emellanåt!

Känner du dig rastlös & orolig, med många idéer men dålig drivkraft? Har du värk i kroppen eller själen, som du inte får någon ordning på? Skulle du vilja ha en stund med dig själv, där du med hjälp av en terapeuts lyhörda händer kan gå ner i djupavslappning?
Är du nyfiken på vad din kropp har att berätta för dig?


Jag hjälper dig mer än gärna att upptäcka vart din själs trappa leder!
Boka en BodySensebehandling NU!!

Godmorgon!

Hittills idag har jag hunnit fånga in rymlingen Zorro, iklädd endast illröd morgonrock och tofflor till mina grannars stora förtjusning, läst skatteregler för småföretagare, messat med en kompis, svarat på portislägermail, röjt i köket, städat sovrummet och käkat rejäl frukost på underbart goda lantägg från en granne. Frågan är om det finns någon begränsning för exakt hur bra den här dagen kommer att bli? Tjipp!

onsdag 3 mars 2010

Zenia träffar Julius

Idag var vi och hälsade på allra sötaste lilla Julius, en tio veckor gammal leonbergervalp. Men åååh, så söt man kan vara med vingliga ben och stor vilja! Zenia tog det så vackert med den lilla killen. Han tyckte att Zenia var rolig men såg mest förundrad ut när hon drog iväg i ett portisräjs så snön yrde. Det är lite skillnad på rangliga valpben och portisspurtar!
Visst är han bedårande??




tisdag 2 mars 2010

Nillan rapporter

Jag vet att finns ett gäng därute i Sverige som undrar hur det går med min dräktighet. Jotack, det går bra, jag känner mig lite hängig just nu. En tendens till morgonillamående gör sig påminnt och maten smakar inte lika bra. Jag vill helst sova på mattes arm och magen känns lite konstig, matte påstår att den verkar aningens trindare allaredan, själv vet jag inte då jag inte når upp till spegeln. Jag återkommer med fler rapporter, nu ska jag tryna in i mattes säng igen!

Stockholm enligt Zorro!

Japp, så har jag klarat av ett besök i storstan. Inte vet jag om det var så värst... En massa människor som rusade hit och dit, tåg som väsnades, bilar som gasade och smutsig,grå snö som jag gled omkring i. Inte blev det bättre av att matte gav mig kyckling, eller jo, den var ju god när jag åt den, men sen blev jag dålig i magen och matte med. Urk för att vara magsjuk och inte bo hemma, med en egen trädgård att rusa ut i när behoven tränger på. Nu blev det till att vandra på skitiga trottoarer - ingen hit kan jag lova! Dessutom började det töa och regna, så jag blev våt, både underifrån och ovanifrån. Nej tack! På bilden nedan vilar jag upp mig efter dena pärs.


Sen mådde jag lite bättre och kunde njuta av all uppmärksamhet jag fick. Matte hade kurs så jag fick vackert vänta tills det var rast, men då fick jag kel och klapp av kursdeltagarna, rätt OK faktiskt. En och annan pannkaksbit slank det ner åxå, tack Helena! Jag äääälskar pannkaka! Hann med att charma tre stockholmsbrudar åxå, de vara av rasen nakenhund, men inte 17 var de nakna. De hade ju overaller och jackor och strass och gud vet vad. Falsk marknadsföring säger jag bara!

Tog i vart fall några långa härliga promenader längs vattnet, där snön ännu inte smält. Det var ljuvligt, många nya dofter! Matte fotade för att hon tyckte kvällen var så vacker. För min del kunde hon hellre fotat nakenhundarna.....

måndag 1 mars 2010

Åh, en sån underbar måndag!

Tänk att få vakna i sin egen säng, bredvid den man jag älskar mest av alla :) Nu var ju stackaren tvungen att plöja sig sin väg till jobbet genom flera decimeter nysnö medan andra mer lyckligt lottade (läs jag!) kunde ligga kvar och tryna en stund till. Efter en stunds stretching, jag har lite träningsvärk efter helgens behandlingar uppdaterar jag mig vid datorn, kollar mailen, ser vad mina vänner hittat på under helgen via FB och smälter en god frukost bestående av stekt ägg, bacon och lite extra ost. Så skönt att kunna fixa i eget kök efter flera dagar borta. Jag älskar mina resor och jag älskar att komma hem!!!!

En till som tyckte om att komma hem var Zorro. Han har skött sig jättebra i helgen, men ville nog mest hem till Zenia. Nu är han äntligen hemma och vad händer då? Han får finna sig i att endera han eller hon sitter i buren! Taskigt fall!!! Zenia har ju inte löpt klart än och hon bjuder mer än gärna in Zorro till parningslek. Och några chottisar vill vi inte ha!! (chottisar = blandrasvalpar chihuahua/portis)