måste vara broddarna! Hur skulle jag överleva utan dem???
Att vara Bambi på hal is är inte kul, inte heller lätt eller ofarligt. Att hålla reda på två fötter och en vinglig kropp när det slirar som om marken förvandlats från stadig mylla till nysåpat golv - jisses ett sånt äventyr. Att göra detsamma när man dessutom ansvarar för 12 tassar, varav 4 är väldigt små och sköra, DET mina vänner är överkurs!! Förmiddagens hundpromenad var med livet som insats vill jag lova!
Men, skam den som ger sig. I eftermiddag var det dax igen och då letade jag fram broddarna. Japp, jag vet att det är tantvarning, men vad gör väl det? Jag har passerat 40 och då kan man strunta i sånt :) Jag bär för övrigt (fusk)pälsmössa med öronlappar när vinden viner - utan att skämmas!!
Nåväl, åter till broddarna! Har du inte ett par så skaffa! De är så bra, så länge man inte parkerar en fot på en hundtass.
P.S. Jag har tappat rösten. Om du finner den, var snäll och sänd den till mig snarast. Jag har tröttnat på att inte kunna göra mig förstådd. Tänkte mig inte för utan svarade i telefonen förut. En mycket förskrämd flickröst frågade två gånger om hon kommit rätt. Trodde väl att jag var en sån där hemsk flåsare eller nåt... hmpfh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar