Zorro znackar

Idag tog jag med morsan på en riktigt lång promenad i skogen. Storhundarna fick gå trottoarpromenad med tonårstjejerna - kan vara kul för tjejerna att få kolla in tonårsgrabbar ibland, det har visst med åldern att göra.. Så jag passade på att rasta morsan alldeles ensam. Vet ni - det funkade riktigt bra. Hon fick gå utan koppel hela promenaden!!! Jag är döimpad. Annars kan det vara lite svårt att ha styr på henne när storhundarna är med, men nu funkade det toppenfint. Visst sackade hon efter ibland och vid nåt tillfälle försvann hon alldeles, då hon tog vägen om nån rotvälta - ville väl inte blöta ner sig kantänka.

Det var kul i skogen, synd bara att den härliga, lätta snön hade bytts ut till en våt, tungtrampad variant. Ganska djupt var det åxå, jag hade snö till bröstet på vissa sträckor. Morsan har inte så bra kondis så jag fick bana väg åt henne för att underlätta. När vi kom till "Branta bäcken" fick hon dock jobba lite själv en stund, tänkte att det kunde vara bra hjärngympa för henne att räkna ut hur man bäst tar sig över en snöfylld, tvärbrant isstig med vatten i botten. Det tog en god stund för henne att ta sig över - pytt säger jag bara!! Mig tog det bara ett par snabba skutt att komma efter - piece of cake!!!

Sista sträckan hem går genom ett villaområde. Där tyckte jag nog att morsan kunde ha uppfört sig bättre. När vi passerade en familj som var ute och gjorde snögubbar så hälsade hon inte - trots att de grillade korv som doftade så gott som aldrig det - högst oartigt! En stund senare försökte jag intressera henne för en vacker katt som smet in genom häcken men se - det gick inte, hon ville absolut inte lämna trottoaren. Jag tror att hon är rädd för katter... eller möjligen häckar?

Väl hemma på gatan stegade hon på i rask takt vid min sida ända fram till grinden. Vad kan jag säga mer än att jag är grymt imponerad? Duktig morsa jag har!

P.S. Bilderna visar hur jag banar väg åt morsan för att underlätta och en alldeles färsk rådjurslega som jag undersöker. Kunde dock inte få morsan att ta spår - måste jobba mer på det!

Att ha hundar, barn och ett liv

Jag ska vara helt ärlig - ibland krockar verkligheten med verkligheten och just nu är ett sånt tillfälle. Jag jobbbar en hel del vilket ställer till vardagen för oss alla här hemma, bortskämda som vi är med att jag har gått hemma under så många år. Det är ett evigt pusslande för att få tiden att räcka till barnens läxor, mina egna läxor (läser 7,5 poäng retorik på universitetet) hundpromenader, matlagning, städning, viggos träningar, köra, lämna, hämta...

Så om jag inte skriver här så beror det INTE på att inget händer utan på att ALLT händer hela tiden. Tyvärr har jag inte tid att skriva ner det :) Så är det bara!

Anatomikurs med Gerard O'Shea - Del 2

Efter att vi alla installerat oss var det dax för avresa till Öknaskolan där Anatomikursen skulle hållas. Zorro fick följa med och hålla koll på oss, vilket han gärna gjorde, han är den mest översociala chihuahua jag stött på!

Vi var ett stort och glatt gäng som slöt upp för att lära oss mer om hur hundar ser ut inuti. De allra flesta portisägare, flertalet även gamla bekanta och sånt är alltid kul. Men det fanns även nya ansikten med i gruppen, några rottisägare tex. Föreläsaren - Gerard O'Shea - är en varm, underfundig, påläst och mycket underhållande person. Om du får chansen att gå på en kurs/föreläsning med honom så ta den!! Du kommer garanterat ha skoj, samtidigt som du får lära dig mycket matnyttigt.

Vi höll på till sent fram på kvällen, men vad gjorde det? Invecklad anatomi, skratt, godis, demonstrationer, mer skratt, mer godis & fika på det och så lite mer anatomi!!! Hjärnan snurrade rejält när vi styrde kosan hemåt för kvällen. Och som den vuxna och ansvarstagande kvinna jag är lyssnade jag på den överbelastade hjärnan och dök rakt ner i sängen när jag kom hem vid 22-tiden - NOT!!!! Naturligtvis blev det hundpromenad, kvällsfika och nattliga samtal tills ögonen gick i kors!

Lördagen och söndagen följde samma mönster. Mycket fakta, blandat med mycket skratt, god mat, onödigt godis och oerhört trevligt. Vad vi lärde oss - jaa du, det kan jag knappast sammanfatta här - gå en kurs för Gerard O'Shea vet jag ;) Men så mycket kan jag avslöja att på söndag fick vi beskriva varandras hundar (OBS! Inte bedömma - BESKRIVA!) och det var inte helt lätt men mycket lärorikt. Vi var tio personer i min grupp och det tog oss 40-45 minuter att beskriva första hunden, som för övrigt var Zorro. Betänk hur kort tid en domare har på sig på en utställning!

När kursen var slut och det var dax att resa hem var det tre trötta individer som nätt och jämt hann med tåget från Södertälje. Resan hem var lugn, väldigt lugn och jag kunde ägna mig åt att summera helgen. Underbart kul, nyttigt lärorik, för lite sömn, för lite tid för umgänge med goda vännerna men helt klart väl värt varenda krona!!

P.S. Undrar du hur Zenia tog sig uppför den hemska hundätande rulltrappan? Haha, hennes uppfödare Maria fick såklart bära henne!!

Anatomikurs med Gerard O'Shea - Del 1

Fredag 30 januari. Packar ryggsäcken så lätt det bara går, eftersom det i botten redan ligger en hopfällbar hundbur, storlek chihuahua typ. Packar in oss i Chryslern och styr mot stan, tåget avgår 12.16. parkerar bilen på en billig o bra parkeringsplats och packar ur mig, ryggsäck, magväska (för att rädda livet på Zorro i trånga situationer) Zorro & inte minst Zenia. Zenia som aldrig gått i storstan (Karlstad) och ska titta på allt, lyssna på allt och vakta rumpan heeela tiden & Zorro som är häradsbetäckare och måste pissa på allt som är högre än tre centimeter. Tur att vi har god tid på oss att komma till stationen :)

När jag kommer in på Drotninggatan, där det är många fredagsstressade människor åker Zorro till sitt stora förtret ner i magväskan (han äääälskar magväskan, men kanske inte just nu när det finns ett helt nytt revir att dofta av & pinka in). Jag vill kunna lägga ner min energi på att stötta Zenia med godis & glada tillrop så att hon överlever attackerna av hundätande bussar & monstermänniskor, istället för att se till att Zorro överlever, det är så lätt hänt att en liten minivovve blir trampad på dessvärre :(

Naturligtvis följer det kommentarer när man knallar runt på stan med en vovve i en väska på magen, hur hedervärd denna handling än må vara! Några är faktiskt trevliga, typ: "Åh, en så gullig hund", "Nääää, så sött!", "Mamma, maaaaaaaaaaaaamma - en såååååån liten hund vill jag ha!" Sen var det de mindre trevliga - "Löjligt!", "Haha!", "Har inte hunden egna ben att gå med?!" JO, HUNDEN HAR EGNA BEN OCH JAG VILL ATT HAN SKA FÅ FORTSÄTTA HA DET!!!!

Vi kliver på tåget och jag har turen att finna en egen hundkupé, där jag drar för alla gardiner & draperier så att Zenia lättare ska kunna koppla av, vilket hon faktiskt gör efter ett tag - halleluja! Resan avlöper utan komplikationer & vi kliver av i Södertälje. Jag är lycklig, Zenia har själv hoppat på och av tåget och nu är vi framme. Då kommer - RULLTRAPPAN! Ni vet, den där rullande, mullrande stålmaskinen som äter hundar, särskilt om de är svarta och har mycket hår! Ja, just den!! Tvärnit!! Icke ett steg till tänker jycken ta, absolut inte och nej tack! Där står jag och funderar. Hissen kanske? Zenia har aldrig åkt hiss! Jag bestämmer mig raskt och skjuter magväskan, med Zorro i, åt vänster och kastar helt sonika upp Zenia över höger axel och så tar vi oss ner! Inget är omöjligt!!

Vi möts av Maria, en av mina bästa vänner tillika Zenias uppfödare och även arrangör av Anatomikursen tillsammans med Lotta, kennel Aquatass. Det är ett kärt återseende både för människor och hundar. Zenia är lycklig som en tok - äntligen en lika knäpp vovve att leka med, nämligen Laura (tror jag det, de är ju syskon!) och MAAAAAMMAAAA!! både fyrbenta och tvåbenta mamma. Den tvåbenta var dock snällare än den fyrbenta, för Yazza påminde raskt Zenia om hur man beter sig som nykomling i en flock - ryggläge!!

Zorro klev in som den kung han är och satte raskt portishanen Lucifer på plats. Som en snäll pojken sa Lucifer "okej okej, du behöver inte ta i så!" och så var den saken klar.