Kenneln heter Vildnos, jag heter Maria & här kan du ta en titt in i min vardag. Allra, allra mest handlar det om det (h)underbara livet med mina fyrfota vänner. Vill du veta mer om min kennel och mina hundar då använder du dig av menyn högst upp på sidan, förutsatt att du surfat in via adressen www.vildnos.se
Välkommen!
söndag 22 februari 2009
Zorro znackar
Idag tog jag med morsan på en riktigt lång promenad i skogen. Storhundarna fick gå trottoarpromenad med tonårstjejerna - kan vara kul för tjejerna att få kolla in tonårsgrabbar ibland, det har visst med åldern att göra.. Så jag passade på att rasta morsan alldeles ensam. Vet ni - det funkade riktigt bra. Hon fick gå utan koppel hela promenaden!!! Jag är döimpad. Annars kan det vara lite svårt att ha styr på henne när storhundarna är med, men nu funkade det toppenfint. Visst sackade hon efter ibland och vid nåt tillfälle försvann hon alldeles, då hon tog vägen om nån rotvälta - ville väl inte blöta ner sig kantänka.
Det var kul i skogen, synd bara att den härliga, lätta snön hade bytts ut till en våt, tungtrampad variant. Ganska djupt var det åxå, jag hade snö till bröstet på vissa sträckor. Morsan har inte så bra kondis så jag fick bana väg åt henne för att underlätta. När vi kom till "Branta bäcken" fick hon dock jobba lite själv en stund, tänkte att det kunde vara bra hjärngympa för henne att räkna ut hur man bäst tar sig över en snöfylld, tvärbrant isstig med vatten i botten. Det tog en god stund för henne att ta sig över - pytt säger jag bara!! Mig tog det bara ett par snabba skutt att komma efter - piece of cake!!!
Sista sträckan hem går genom ett villaområde. Där tyckte jag nog att morsan kunde ha uppfört sig bättre. När vi passerade en familj som var ute och gjorde snögubbar så hälsade hon inte - trots att de grillade korv som doftade så gott som aldrig det - högst oartigt! En stund senare försökte jag intressera henne för en vacker katt som smet in genom häcken men se - det gick inte, hon ville absolut inte lämna trottoaren. Jag tror att hon är rädd för katter... eller möjligen häckar?
Väl hemma på gatan stegade hon på i rask takt vid min sida ända fram till grinden. Vad kan jag säga mer än att jag är grymt imponerad? Duktig morsa jag har!
P.S. Bilderna visar hur jag banar väg åt morsan för att underlätta och en alldeles färsk rådjurslega som jag undersöker. Kunde dock inte få morsan att ta spår - måste jobba mer på det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar