Jag fick ju tillbringa större delen av fredagen på Sahlgrenska. Först var det farbror överläkare på Ortopeden som skulle klämma & känna & fråga. Sen blev det väntetid som vi fördrev i cafeterian innan det var dax för den punktionscytologiska undersökningen. Låter gräsligt och var det dessvärre åxå. Fem fruktansvärda gånger var läkaren tvungen att sticka in en nål i min ömma knöl och suga upp vätska. Jag varken skrek eller slog mig fri, men i samma ögonblick jag kom in på toaletten efteråt flödade tårarna fritt och armen spolades i iskallt vatten. Var inte så värst kaxig då vill jag lova.
Då var det skönt att ha med Henrik, att luta pannan mot, att hålla i handen och beklaga sig för. Jag kunde luta mig tillbax när han med säker hand rattade oss runt i Göteborg, så att vi slutligen hamnade hos Vega med husse & matte. Väl där hade värsta smärtchocken klingat av och jag fick några härliga timmar i goda vänners lag.
"Knöl"besked väntas inom ett par veckor - sen stundar operation har jag förstått.
Kenneln heter Vildnos, jag heter Maria & här kan du ta en titt in i min vardag. Allra, allra mest handlar det om det (h)underbara livet med mina fyrfota vänner. Vill du veta mer om min kennel och mina hundar då använder du dig av menyn högst upp på sidan, förutsatt att du surfat in via adressen www.vildnos.se
Välkommen!
söndag 26 april 2009
lördag 25 april 2009
Kvällsvy
I fredagskväll vandrade Henrik & jag hand i hand längs strandpromenaden vid vårt hotell, tillsammans med alla andra vårystra turturduvor & kompisgäng. Det var riktigt mysigt :) och en mycket tydlig påminnelse om vad som är viktigt i livet. Det är så lätt att fastna i kvarnhjulet när vardagslivet bara mal på.
Det har varit otroligt hektiskt ett tag, trots att jag skurit ner mina fritidsaktiviteter och åtaganden till ett minimum efter sjukhusvändan i februari. Skolmöten, tandläkartider för både barn o mig, läkarbesök, strulande utbetalningar från försäkringskassan, ett utlovat terminslångt deltidsvikariat som helt plötsligt inte fanns längre, och alla dessa MÖTEN kring sönerna och deras diagnoser - jag blir alldeles matt!!
När stilla stunder infinner sig inser jag hur mycket kraft det tar - alla dessa möten, planeringen, funderingarna, konflikterna. Jag älskar mina underbara barn, men jag älskar inte bagaget jag fick på köpet :(
Nåväl, nu har vi i alla fall landat hemma i Forshaga igen. Mottagningskommiten bestod av tre galet glada hundar!!! Dottern hade rymt på fest & minstingen följt med mormor & morfar hem till Arvika. David syntes ingenstans! Det visade sig att han "drunknat" i ett dataspel och varken såg eller hörde nåt. Så lördagskvällen har varit stillsam, minst sagt. Jag skulle nog kunna vänja mig vid att ha det så :)
Tack Hanna, mamma & pappa för att ni barn- hund- & kaninvaktade!
fredag 24 april 2009
På rymmen!
Maken och jag har flytt fältet. Fotot visar utsikten från hotellet vid Göteborgs hamn. Ett par dagars ledighet sitter fint när livet varit hektiskt en period. Förhoppningsvis hinner vi träffa Vega och hennes matte o husse. Dessutom ska jag till Sahlgrenska o träffa en specialist på mystiska svullna knölar som gör ont. Kanske vet han mer om sånt än doktorerna i Karlstad ;) Nu ska jag krypa ner i den sköna hotellsängen. Natti
torsdag 23 april 2009
Vattenhundar
Maken o jag tog en tur med portisarna runt Aborrtjärn/Sörtjärn. En härlig promenad och just ikväll var det få andra människor i banan så hundarna fick springa lösa. Gissa om de passade på att bada - såklart!!
måndag 13 april 2009
söndag 12 april 2009
Grattis!!
Presidentens nya hund!
Inte vet jag om en portis var det absolut bästa val familjen Obama kunde gjort, sett utifrån sin familjesituation, det får tiden utvisa. Men visst har de valt världens härligaste ras :) Jag har inte ångrat mig en sekund sen jag fick hem min första portis Rajja, för snart 7 år sen.
Eller, ja, det kanske inte är sant. Det är ju så lagom kul när hon använder sitt enormt väl utvecklade luktsinne till att nosa upp en sedan länge död fisk, för att med njutning i blicken grundligt rulla sig i den. Eller när hon med hjälp av sin uppfinningsrikedom lyckas klura ut hur man bäst öppnar en stängd dörr, för att släppa ut sig själv och de andra hundarna på äventyr. Kanske har jag nog faktiskt ångrat mig så smått i dessa och andra liknande stunder, ja faktiskt! ;)
Men nu ligger det ju i sakens natur detta att man till hundra procent aldrig kan veta hur en annan varelse tänker! Det är det som är charmen! Så när hon nybadad och fin, efter en timmas slit i badkaret med vaniljdoftande schampo i två omgångar samt vidhängande pälsföning och kamning vilket tog i runda tal två timmar, det var mycket vass och annan gojja som bestämde sig för att fastna i pälsen ihop med fiskgeggan!, när hon så äntligen ligger på min arm i sängen och myser - ja, då ångrar jag verkligen inte en sekund! :)
Jag önskar familjen Obama all lycka med deras nya älskling!
Inte vet jag om en portis var det absolut bästa val familjen Obama kunde gjort, sett utifrån sin familjesituation, det får tiden utvisa. Men visst har de valt världens härligaste ras :) Jag har inte ångrat mig en sekund sen jag fick hem min första portis Rajja, för snart 7 år sen.
Eller, ja, det kanske inte är sant. Det är ju så lagom kul när hon använder sitt enormt väl utvecklade luktsinne till att nosa upp en sedan länge död fisk, för att med njutning i blicken grundligt rulla sig i den. Eller när hon med hjälp av sin uppfinningsrikedom lyckas klura ut hur man bäst öppnar en stängd dörr, för att släppa ut sig själv och de andra hundarna på äventyr. Kanske har jag nog faktiskt ångrat mig så smått i dessa och andra liknande stunder, ja faktiskt! ;)
Men nu ligger det ju i sakens natur detta att man till hundra procent aldrig kan veta hur en annan varelse tänker! Det är det som är charmen! Så när hon nybadad och fin, efter en timmas slit i badkaret med vaniljdoftande schampo i två omgångar samt vidhängande pälsföning och kamning vilket tog i runda tal två timmar, det var mycket vass och annan gojja som bestämde sig för att fastna i pälsen ihop med fiskgeggan!, när hon så äntligen ligger på min arm i sängen och myser - ja, då ångrar jag verkligen inte en sekund! :)
Jag önskar familjen Obama all lycka med deras nya älskling!
fredag 10 april 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)