Jag fick ju tillbringa större delen av fredagen på Sahlgrenska. Först var det farbror överläkare på Ortopeden som skulle klämma & känna & fråga. Sen blev det väntetid som vi fördrev i cafeterian innan det var dax för den punktionscytologiska undersökningen. Låter gräsligt och var det dessvärre åxå. Fem fruktansvärda gånger var läkaren tvungen att sticka in en nål i min ömma knöl och suga upp vätska. Jag varken skrek eller slog mig fri, men i samma ögonblick jag kom in på toaletten efteråt flödade tårarna fritt och armen spolades i iskallt vatten. Var inte så värst kaxig då vill jag lova.
Då var det skönt att ha med Henrik, att luta pannan mot, att hålla i handen och beklaga sig för. Jag kunde luta mig tillbax när han med säker hand rattade oss runt i Göteborg, så att vi slutligen hamnade hos Vega med husse & matte. Väl där hade värsta smärtchocken klingat av och jag fick några härliga timmar i goda vänners lag.
"Knöl"besked väntas inom ett par veckor - sen stundar operation har jag förstått.
stackars dej håller tummarna för att det inte är nåt farligt.
SvaraRaderaSmärta är aldrig kul, inte oro heller. Och i just dessa ämnen kan jag ju inbilla mig att jag vet vad du talar om ;-) Så tro mig; knölar på kroppen är oftast värre i fantasin än vad de sedan visar sig vara i verkligheten.
SvaraRaderaIt´s just a moment
This time will pass
Kram