Handbrist!

Att ha fyra hundar i huset är definitivt mycket annorlunda mot att ha två, vilket jag hade så sent som i höstas. Efter att jag fick ta bort Rajja för snart ett och ett halvt år sen har vi alla hunnit vänja oss vid en annan ordning. Zorro & Zenia har alltid haft en varsin hand att få kel av och båda har enkelt platsat i min säng på morgonen när det varit dags för morgonmys.

Så i oktober flyttade Qeela hem, först tillfälligt, men numera permanent. Återigen har jag två portisar i huset, nåt jag lovat mig själv att inte ha, då det sliter på mig. Som jag berättat om på annat ställe i bloggen så har jag knäskålar som väldigt lätt hoppar ur led och att ha två portisar som leker och springer runt benen... ja, då är det lätt hänt att olyckan är framme. Därför måste jag hela tiden vara på min vakt när hundarna är på lekhumör och i synnerhet ute där det kan gå undan.

För Zorro blev förändringen stor, plötsligt hade han en ouppfostrad slyngel i huset, en sexmånaders valptrasa med många och långa ben, en mycket liten hjärna och total avsaknad av öron, en liten tjej som såg honom som en synnerligen rolig och emellanåt galet arg pipleksak. Hon sprang över honom, på honom, under honom - jo det är sant, det såg för roligt ut när hon körde in nosen under hans mage och försökte krypa under honom. I praktiken blev det ju att hon kastade honom över sitt huvud vilket gjorde honom vansinnigt arg och renderade i att hon fick sig en skaplig utskällning avslutat med ett nyp i nosen.

Visst är Zorro liten men han har temperament och han tycker att lillungen ska veta sin plats så han lägger ner en del energi på att fostra henne. Hon törs inte ta hans mat och hon vet att passa sig när han morrar, men däremellan busar hon friskt. Till Zorros förtret och Zenias stora glädje :) För Zenia är lycklig, hon älskar att ha en lekkompis och det är deras uppenbara lycka tillsammans som gör att jag står ut med busandet.

Tre hundar funkar! Jag har två händer och en haka, alltså kan jag klia två portisar och en Zorro, eftersom han mer än gärna kryper upp på mitt bröst och trycker sig mot hakan, precis som en katt. Men nu kommer vi till det kniviga - jag har fyra hundar hemma alltså är jag kort om händer! ... eller möjligen hakor :)

Lilla Myrna vill ligga på mig hela tiden, just nu är hon assur för att laptopen tagit hennes plats i mitt knä. När jag vaknar på morgonen är det besvärligt. Två överlyckliga chihuahuor, som har förmånen att få sova i sängen med mig, kastar sig över mig och pussar mig ivrigt, dubbelivrigt ibland bara för att överglänsa varandra:
"kolla, hon är vaken, men så trött och mosig hon ser ut"
"Bäst vi piggar upp henne lite - vi gör en ansiktstvätt!!"
"haha, jag nådde till hennes öga!"
"och? jag tvättade hennes näsa!"
osv osv hur länge som helst - om chihuahuorna får bestämma och det får de ju - INTE!!!

Under tiden som jag får morgontvätten gjord sitter, förlåt - studsar! två portisar under ivriga pip intill min säng. De försöker beveka mig men jag framhärdar - inga portisar i sängen, det är alltför lätt hänt att en liten vavva kommer ikläm och nånstans ska de små känna att de är trygga. Istället vinglar jag mig ur sängen till soffan ett par meter bort, där får portisarna fritt spelutrymme att köra sin morgonritual. När värsta ruset är gjort ska alla sitta nära och mysa och nu kommer vi till den där knepiga situationen när händerna inte räcker till. Fyra hundar vill alla ha gos samtidigt!!! Nån som har lust att komma hit varje morgon och hjälpa till med goset?