Sen jag kom hem från Grekland har det varit full fart. Möten, jobb, post, mail, planering, fundering och såklart sjuka barn. Barn och barn förresten, minstingen har ju passerat elva, dax att tänka om och kalla dem för ungdomar kanske?
Minstingen i släkten är ju numera lilljänta Jarmander-Kåräng som föddes i fredags eftermiddag. Henrik kan numera stolt titulera sig som morbror vilket innebär att jag hänger på som moster och barnen har alltså fått sig en liten kusin till. Åh, så roligt att få en bäbis på våra släktträffar igen, synd bara att det är så långt till Örebro. Å andra sidan kanske det är tur för de nyblivna föräldrarna - nu blir det ju en sort naturlig gräns för hur mycket jag kan besöka dem :) Jag är ju våldsamt förtjust i bäbisar, som många av er vet. Lyckan när vi var i Grekland var ju att få umgås med Karma, som jag för övrigt saknar jättemycket nu - gullungen!!
Men nu är det ju inte så långt till Örebro. Från Nora är det exempelvis bara tre mil.....
SvaraRadera