Ajdå!

Ibland när jag läser tidningen får jag riktigt ont i magen. Idag var en sån dag! Det gör fysiskt ont när denna artikel slås upp stort - som om det vore sanning, som om professor Edzard Ernst sitter inne med den ultimata forskningen. Nej - fy för den lede säger jag och hoppas att den käre profesorn har blivit felciterad och feluppfattad på de flesta punkter, för profesorns egen skull. Och skäms på Aftonbladet som sätter en så ful rubrik!!!
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/vark/article7908441.ab

Vad är sanning? Vem bestämmer vad sanning är? Är det sanning bara för att en sak går att mäta utifrån vissa fastställda tabeller, som är framtagna av vissa personer? Vem sätter kriterierna? VEM BETALAR FÖR ATT FÅ FRAM RESULTATEN?

Vi måste vara kritiska, både till vad som presenteras via forskningsresultat och vad som framförs i press. Vi ska vara kritiska till ALLA olika typer av behandlingar vare sig det handlar om skolmedicin eller alternativmedicin. Kanske ska vi vara extra kritiska till skolmedicinen, för där finns det oerhört stora ekonomiska vinstintressen med i spelet. Jag säger inte att all skolmedicin är dålig, observera detta, men jag menar att vi måste fundera över den SANNING vi blir matade med. Vems sanning är det? Vem vinner på denna sanning?

Är det sanning om en klient går frisk ur en alternativ behandling?  Vem säger att det är sanning? Klienten själv vittnar om det, är det sant då? Eller far klienten, eller för all del alla de miljontals klienter som blivit hjälpta av alternativmedicin, med osanning? Vilka vinstintressen har de av att berätta sin sanning?

Mina sympatier ligger i alternativmedicinen, absolut. Men jag har även en mycket stor respekt för den moderna västerländska medicinen. Jag är oerhört tacksam för att man kan behandla cancer och trasiga tarmar, huvudvärk och MS. Just därför skulle jag bli så glad om även vi alternativmedicinare, om jag nu får räkna mig dit kroppsterapeut som jag är, kunde få lite erkännande för det arbete vi utför. För att få ett optimalt fungerande samhälle måste vi kombinera den kunskap som finns, förstå att det inte går att mäta allt enligt de metoder som finns just nu och acceptera att vi alla fungerar olika.

Tills det finns vilja och resurser att forska på samma sätt kring av våra alternativa metoder som kring läkemedel,  låt oss vara öppna i sinnet och tro på det goda! Tro på människors egen vilja till läkning! Tro att det finns saker därute som vi ännu inte förstår, ännu inte - kanske aldrig! - kommer att kunna mäta, men som fungerar ändå! Låt oss även be för att läkemedelsindustrin har människor bästa för sina ögon istället för företagets bokslut!! Då tror jag vi kommer långt på medmänsklighetens väg!