Det var kanske lite pinsamt för min man, men bra som generalrepetition inför nästa år när vår David kommer att stå där framme. Nu vet jag ju exakt hur jag ska förbereda mig - väldigt varma kläder, (det blir iskallt att sitta still under taket i ett par timmar) inget smink & fler paket näsdukar än ni kan räkna till. Till det solglasögon eller varför inte en niqab (heltäckande ansiktsduk) så folk slipper se mitt svullna, söndergråtna ansikte.
Japp, det kommer att bli en underbar skolavslutning nästa år åxå även om jag gråter. Imorgon ska jag till Pingstkyrkan och öva en skvätt till, när Viktors klass sjunger sommarsånger, han själv spelar på sin lila saxofon och han slutar fjärde klass!
P.S. Jag fick inte vara med på Amandas avslutning i år, det betyder att jag kan gråta desto mer om två år när hon tar studenten, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar