Behöver jag påpeka att Moltass har det synnerligen bra hos mina föräldrar :) Jargongen är hård men hjärtana stora och varma. Moltass vet mycket väl vem som äger hans hjärta och inte var det jag i alla fall, trots den korta tid som gått sen han flyttade härfrån. Mig ville han inte hälsa på alls, vem var jag att vilja ha pussar lixom. Jaja, otack är livets lott, jag har ju inte alls vakat mig nätterna igenom för att se till att han fick en bra start på livet. Det hade han minsann glömt, men när jag skrek, kom alla barnabarnabarna DÅ dög jag. Kvalificerad godisutdelare nummer ett - henne glömmer man inte i första taget!!
Puss på er mor och far och tack för besöket!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar