På min FB-vägg skrev jag i natt följande:
"NU är Kårängskan rejält trött. Att flytta saker från ställe ett till ställe två i väntan på att sakerna från tredje stället kan flyttas till ställe ett så att sakerna från ställe ett som nu står på ställe två kan flyttas till ställe tre kan göra vem som helst trött. Att sen valparna envisas med att rymma in och vara en del av kaoset gör ju saken bara än mer spännande :)"
Jeanette undrade då: "Tapetserar/målar om o byter ni rum samtidigt eller?" och det kan jag förstå att hon undrar, jag undrar åxå vad i fridens dagar vi håller på med, vart, hur och varför???
Vi skippar tapetseringen just nu och nöjer oss med att byta plats på det kombinerade kontoret/hundrummet och Viktors rum. Samtidigt ska ett skrivbord från kontoret ner till Davids rum, där ett annat ska bort, hans dator monteras ner och flyttas och garderober vändas. I spelhörnan ska fåtöljerna bort och in i på förrådet som varit knökfullt men numera är halvtomt efter en jätteinsats av Mannen som kastat en tredjedel (när frun inte såg på och kunde ingripa) och bar upp en tredjedel på vinden - där han först spikade upp hyllor att lägga grejerna på. I grannarnas garage står en soffa och väntar på att få flytta in i spelhörnan (tack snälla ni för att den får stå kvar ett tag till), på balkongen står en utflyttad valplåda och väntar på att få plats nånstans, kanske under trappen, bara vi får sorterat in det som står där i förrådet, i datorn ligger en ritning på vårt nya kök som vi ännu inte är helt nöjda med (köket fick som bekant en vattenskada en vecka innan chivalparna föddes i mars, sen dess har vi levt med världens fulaste köksgolv) och snart - alldels för snart - kommer de nya köksfönstren....
Det är tur att jag har valparna, så att jag kan sitta ner och gulla ett par sekunder emellanåt. Längre än så är de nämligen inte stilla, mina underbara fyraveckorsvalpar som just nu upptäcker världen i en rasande fart. De forserar glatt mina små kompostgaller om jag inte förankrar dem ordentligt och att stanna i valphörnan över natten är inte att tala på. Valphörnan har växt till att inkludera även resten av köket. (Så bra att vi ändå ska renovera snart!!)
På kvällen efter sista målet mat och ett natträjs kryper de glatt in under kökssoffan och lägger sig. I går blev kvällsräjset ute i mörker - DET var spännande. Vi har haft ett par så fina varma kvällar här så verandadörren står på vid gavel tills jag lägger mig, vilket inte är i brådrasket. De stora hundarna ville ut i trädgården så dem släppte jag ut. Då ville lilla Lila ut åxå, så jag bar ut allihop. Vilket liv det blev på dem, allt var som nytt, jättespännande att undersöka mörkt gräs, mörk trapp, mörk kaninbur och mörka blommor :) Sen var det jätteskönt att sova, intill trappen ute i mörkret!!!
Där hade de antagligen sovit hela natten om de fått bestämma, men det fick de inte! Jag bar in dem, trots deras sura mummel och sömndruckna blickar, la dem så vackert i den mjuka biabädden, varpå alla, utom Röd, ilsket blängde på mig och vacklade de iväg för att sova på golvet, under kökssoffan. Otack är världens lön!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar