Med två hundar på promenad

Idag är första dagen utan Rajja. Tårarna har kommit och gått, jag har haft värk i kroppen som jag sätter i samband med sorgen. Dagen har fått gå lite i slowmotion helt enkelt. Många underbara vänner har visat mig sitt stöd via mail, sms, telefon & FB. En portisägare delgav mig sin liknande historia och det värmde oerhört - tack!
På nåt sätt lättar det att få dela sorgen med andra.

Zorro & Zenia är låga och nerviga, skäller för minsta lilla, rusar till dörren och överreagerar totalt. Bägge två ligger nära, nära, när de får chansen, Zenia försöker göra som Zoro - krypa upp i knät och kura. Det märks på dem att det är nåt underligt!

Viktor saknar sin Rajja och har många kloka frågor & reflektioner kring det här med döden. Han var bara tre år när Rajja flyttade in som valp i huset, för honom känns det som om hon alltid har funnits - och det har hon väl? De har tumlat runt på golvet och bitit varandra, jagat varandra, delat på en och annan godbit och gått på promenader ihop. Viggo hade redan tidigt bra koll på detta med att koppelpromenera Rajja. Hon gillade aldrig att nån annan än jag höll i kopplet, då försökte hon nafsa mig och påminna om att det var fel nånstans, men med Viggo gick det bra för det mesta. Visst försökte hon uppmärksamma mig på systemfelet, men när Viggo på sitt bestämda vis talade om att det minsann var han och inte jag som höll i kopplet så fann sig Rajja i arrangemanget. Liten men kaxig min Viggo.

Nu finns ingen Rajja mer och vi pratar vidare, Viggo och jag om det som hänt och om alla goda minnen vi har. Det är skönt att ha en reflekterande tioåring vid sin sida i sorgen, han väjjer inte för det svåra och plötsligt blir det enklare trots allt!

Enklare blev även promenaden jag tog idag, med bara två koppel att hålla koll på. Knallade iväg rätt ut i skogen - inte så genomtänkt kanske, men vi kom ju rätt till sist, efter att ha knallat rakt ner i sumpmark och vattendrag. Zorro & Zenia tyckte det var skitkul när matte skuttade runt bland tuvorna som en kissnödig kanin. Det tyckte inte matte!

På bilden syns Zenia i profil. Vart Zorro är vete gudarna, han har ju samma färg som sanden i grusgropen de fick busa loss i. Om du hittar honom kan du väl berätta det för mig :)