Igår fick jag veta att en kompis från förr har dött i cancer. En period var han en viktig del i mitt liv, en i kompisgänget som gjorde dagarna roliga & helgerna suveräna. Nu finns han inte mer och det smärtar. Tack Pär för allt roligt vi delat genom åren!! Jag låter även tankarna gå till hans nära och kära, för att sända dem styrka & kärlek!
Å andra sidan har jag ett pirr i magen av förväntan, ett stråk av glädje som letar sig fram. Inatt när Zenia inte kunde sova, hennes mage var orolig och likaså hennes kropp, så låg jag och strök henne över magen. Då kände jag dem - de första sparkarna!! Många små Zenia/Kallistobäbisar sparkade på min hand - ljuvligt!!
För övrigt ska jag börja jobba om två timmar, i år var semestern kort, två veckor bara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar