Hon börjar bli en riktig tjockis nu, mitt hårtroll. Just nu ligger hon intill mig på golvet och det syns tydligt att det gömmer sig små bäbisar därinne. Än har jag inte känt några sparkar men det står nog inte på innan de känns. Hon äter som en häst, är stadigt hungrig och sitter så vackert som aldrig det, tätt intill godisburken i köket, med ögon som hypnotiserar - ömsom den tvåbenting som råkar befinna sig i närheten och ömsom burken! För rolig ser hon ut :) Men trägen vinner heter det och när hon har suttit där tillräckligt länge och stirrat så slutar det alltid med att hon får en godis - på nåt märkligt vis....
Ute i trädgården går hon på jakt. Noga undersöker hon alla skrymslen och vrår, gräver än här och än där, för att testa om man kanske kan ha en liten valpgrop. NEJ! ropar matte och Zenia tackar för upplysningen att just den platsen nog inte var tillräckligt bra och säker att ha valpar på och letar vidare, nöjd med att matte tar sitt ansvar. Nu var det ju inte riktigt så matte menade. Matte är nämligen rätt glad över att det äntligen börjat växa gräs på de igenfyllda hålen i gräsmattan, bakom tujaplantorna och under kärran. Eller var, var rätt glad. Nu är det stora jordhögar och djupa gropar igen!
Matte försöker förtvivlat intressera Zenia för mjuka filtar och sköna hörn inomhus - vi får väl se hur det går! Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar