Earth hour

Mitt i partyt blev allt svart! Bara några fåniga värmeljus på väggen och bordet gjorde det onödigt svårt att jaga katten. Matte pratade om att vara rädd om jorden - själv gick Jag och la mig! När Jag vaknar ska syrran få spö!

Morgonpromenad med syrran!

Vilt party till 0.30 i natt, då matte satte stopp för vidare bus och vi alla snurrade in oss i svansarna och tog en tupplur. Då drog katten igång - ja, syrran har en alldeles egen katt som hon kan jaga när hon vill!!! (när hennes matte inte ser alltså!!) Så det blev inte många timmars sammanhängande sömn inatt kan jag lova. Matte var tröttare än jag, fick väcka henne tre gånger innan hon äntligen klädde sig och tog med mig o syrran på en timmes promenad runt byn!

Grundlurad?

Matte lockade med en lyxhelg hos syrran i Stockholm. Nu ligger jag på ett skitigt golv på X2000, mår illa som f-n och spyr som en katt! Det är bäst att syrran har laddat upp för ett rejält party! Älgkött, ost, korv... mmm....urk! Får skriva mer sen....måste spy....

Som syster & bror

Norton har bott hos oss en vecka - till Zenias stora förtjusning. Åh, så kul att ha en storebror att busa med hela dagarna. Nu var väl inte Norton lika förtjust i att ha en speedad lillasyster som envisas med att ömsom klättra på hans huvud och ömsom försöka stoppa in första bästa leksak i just HANS mun, men efter ett par dagar kapitulerade han och de busade glatt.

Zorro & Rajja fick flytta till Arvika under tiden. Rajja levde lyxiga dagar hos mormor & morfar. Eftersom elaka matte (dvs jag) inte skickat med nån mjuk o go Biabädd så fick den stackars hunden ligga i mormor & morfar säng - nåt annat var otänkbart! På bilden har hon ockuperat tv-soffan ;) Duktig vovve!


Zorro har bott hos syrran. Där har han delat dagarna & matskålarna med katten Wilma - jättekul! Mina syskonbarn hotade med att inte lämna tillbax honom så han verkar ha skött sig bra. Idag kom de två raringarna dock hem igen - skönt att ha dem på plats :) Det blev många pussar må ni tro!

Morgonpromenad

Zenia spanar vid Klarälvens strand tidig lördagmorgon!

Ännu en vecka

har passerat i rask takt och jag vet inte om jag går med på det! Jag hinner liksom inte med! Om jag lägger mig & sover nu kanske det är september när jag vaknar, vad vet jag *ser konfunderad ut*


Zorro har fått nytt stuk - gillar ni det?
Skämtar bara. Fick bilden i ett mail i dag. Här kommer en till som jag bara måste bjuda på!
Natti!

Äntligen fredag!

Och jag har just kommit ut från en dryg halvtimma i badrummet. Inte för att jag stått där och stajlat mig inför en utekväll - ånej!
Det är Rajja som har fått sig en genomkörare, nu doftar hon inte längre gammal socka utan ren o fin portis. Zenia fick sig en omgång tidigare i veckan, men det skötte Amanda om tack och lov. Nu ska jag bada Zorro - det går på en kvart från start till torr & fin vovve, snacka om skillnad! När det är gjort är det dax för hårblåsen på Rajja och sen klippmaskinen. Hon ser ut som ett skogstroll - söt men raggig, så nu ryker det - i vart fall en del! Kan nån förklara varför jag roar mig med detta en fredagkväll???

Jobbar ikapp!

Så här ser det ut på mitt skrivbord just nu, när jag jobbar ikapp all mail som trillat in under sista veckan. Visst är han en aning bortskämd den lille ;)

Nytt hem sökes!

Rajja deppar! Hon gillar inte alls att jag har börjat jobba igen och hon gillar inte att det finns andra hundar i familjen som slåss om min uppmärksamhet. Därför har jag tagit det makalöst jobbiga beslutet att hon ska få flytta hemifrån! Kan du tänka dig att ge en sjuårig tik ett härligt familjeliv?

Hon vill bo hos en aktiv familj utan andra hundar eller bäbisar, det ska finnas en vuxen hemma mest hela tiden och hon vill få vara med. Hon gillar att sova på armen, gosa i sängen eller soffan och att busa. Lååånga skogspromenader är inga problem men hon sköter sig utmärkt i stan åxå. Hon har en fenomenal nos och gillar att använda den. Agility är sådär kul, lydnad likaså! Men att hitta på trix för att få lite godis - DET är kul!!

Hon är ingen problemhund, hon kan vara själv hemma - men hon gillar det inte! Hon vill få vara med, det är kul när det händer saker och hon får hänga på. Framför allt saknar hon någon som bara ser HENNE!! Låter det intressant? Hör av dig och berätta vad du kan erbjuda - jag kommer att ställa tusen frågor och vara petnoga med vart hon hamnar då hon är min älskling och jag egentligen inte alls vill släppa henne. Men det vore egoistiskt att inte försöka hitta ett nytt hem!!!!

Hemma igen!

Förlåt vänner och portislägermänniskor som inget har hört ifrån mig på flera dagar. Jag har tillbringat tisdag till fredag på sjukhuset och för tillfället ligger jag på soffan och kurerar en förkylning jag fick med mig därifrån. Dessutom brann nätagregatet till vår mailserver i lördagsmorse så jag har inte kunnat nå mailen. Maken är ju tack o lov datanörd utan dess like så han jobbar hårt på att laga felet. Några mail har hunnit trilla in men sen uppstod ett nytt fel och så blev det till att laga mer :( Om ni väntar mailsvar så kommer det så snart jag hinner med!

Igår firade jag i vart fall min namnsdag med ett par härliga timmar i solskenet tillsammans med familj och hundar, vid vårt badställe. Försökte fota hundarnas glada språng i snön men det gick inte så värst bra. De är i vart fall mycket lyckliga att jag är hemma igen och ligger mycket tålmodigt intill mig i soffan och vilar :)

Dessutom trotsade jag både trötthet och förkylning och tillbringade kvällen i goda vänners lag. Zenia och Zorro fick följa med medan mamma Rajja fick stanna hemma, då hon just nu är skendräktig som en tok och jag räknade snabbt ut att det skulle bli bråk om hon fick åka hem och hälsa på dottern Zabel, som är precis lika tokig och energisk som Zenia.

Så Rajja låg hemma & deppade medan Zenia & Zabel hade flera timmars härligt bus och bråk med Zorro skuttandes runt lite vid sidan av. Det är inte lätt att vara liten vavva när två portisar har tokryck. Alla hade i vart fall väldigt trevligt - tack Malin & Dan!

Zenia var så trött på hemresan att hon inte orkade bli åksjuk!!!

Zorro znackar

Idag tog jag med morsan på en riktigt lång promenad i skogen. Storhundarna fick gå trottoarpromenad med tonårstjejerna - kan vara kul för tjejerna att få kolla in tonårsgrabbar ibland, det har visst med åldern att göra.. Så jag passade på att rasta morsan alldeles ensam. Vet ni - det funkade riktigt bra. Hon fick gå utan koppel hela promenaden!!! Jag är döimpad. Annars kan det vara lite svårt att ha styr på henne när storhundarna är med, men nu funkade det toppenfint. Visst sackade hon efter ibland och vid nåt tillfälle försvann hon alldeles, då hon tog vägen om nån rotvälta - ville väl inte blöta ner sig kantänka.

Det var kul i skogen, synd bara att den härliga, lätta snön hade bytts ut till en våt, tungtrampad variant. Ganska djupt var det åxå, jag hade snö till bröstet på vissa sträckor. Morsan har inte så bra kondis så jag fick bana väg åt henne för att underlätta. När vi kom till "Branta bäcken" fick hon dock jobba lite själv en stund, tänkte att det kunde vara bra hjärngympa för henne att räkna ut hur man bäst tar sig över en snöfylld, tvärbrant isstig med vatten i botten. Det tog en god stund för henne att ta sig över - pytt säger jag bara!! Mig tog det bara ett par snabba skutt att komma efter - piece of cake!!!

Sista sträckan hem går genom ett villaområde. Där tyckte jag nog att morsan kunde ha uppfört sig bättre. När vi passerade en familj som var ute och gjorde snögubbar så hälsade hon inte - trots att de grillade korv som doftade så gott som aldrig det - högst oartigt! En stund senare försökte jag intressera henne för en vacker katt som smet in genom häcken men se - det gick inte, hon ville absolut inte lämna trottoaren. Jag tror att hon är rädd för katter... eller möjligen häckar?

Väl hemma på gatan stegade hon på i rask takt vid min sida ända fram till grinden. Vad kan jag säga mer än att jag är grymt imponerad? Duktig morsa jag har!

P.S. Bilderna visar hur jag banar väg åt morsan för att underlätta och en alldeles färsk rådjurslega som jag undersöker. Kunde dock inte få morsan att ta spår - måste jobba mer på det!

Att ha hundar, barn och ett liv

Jag ska vara helt ärlig - ibland krockar verkligheten med verkligheten och just nu är ett sånt tillfälle. Jag jobbbar en hel del vilket ställer till vardagen för oss alla här hemma, bortskämda som vi är med att jag har gått hemma under så många år. Det är ett evigt pusslande för att få tiden att räcka till barnens läxor, mina egna läxor (läser 7,5 poäng retorik på universitetet) hundpromenader, matlagning, städning, viggos träningar, köra, lämna, hämta...

Så om jag inte skriver här så beror det INTE på att inget händer utan på att ALLT händer hela tiden. Tyvärr har jag inte tid att skriva ner det :) Så är det bara!

Anatomikurs med Gerard O'Shea - Del 2

Efter att vi alla installerat oss var det dax för avresa till Öknaskolan där Anatomikursen skulle hållas. Zorro fick följa med och hålla koll på oss, vilket han gärna gjorde, han är den mest översociala chihuahua jag stött på!

Vi var ett stort och glatt gäng som slöt upp för att lära oss mer om hur hundar ser ut inuti. De allra flesta portisägare, flertalet även gamla bekanta och sånt är alltid kul. Men det fanns även nya ansikten med i gruppen, några rottisägare tex. Föreläsaren - Gerard O'Shea - är en varm, underfundig, påläst och mycket underhållande person. Om du får chansen att gå på en kurs/föreläsning med honom så ta den!! Du kommer garanterat ha skoj, samtidigt som du får lära dig mycket matnyttigt.

Vi höll på till sent fram på kvällen, men vad gjorde det? Invecklad anatomi, skratt, godis, demonstrationer, mer skratt, mer godis & fika på det och så lite mer anatomi!!! Hjärnan snurrade rejält när vi styrde kosan hemåt för kvällen. Och som den vuxna och ansvarstagande kvinna jag är lyssnade jag på den överbelastade hjärnan och dök rakt ner i sängen när jag kom hem vid 22-tiden - NOT!!!! Naturligtvis blev det hundpromenad, kvällsfika och nattliga samtal tills ögonen gick i kors!

Lördagen och söndagen följde samma mönster. Mycket fakta, blandat med mycket skratt, god mat, onödigt godis och oerhört trevligt. Vad vi lärde oss - jaa du, det kan jag knappast sammanfatta här - gå en kurs för Gerard O'Shea vet jag ;) Men så mycket kan jag avslöja att på söndag fick vi beskriva varandras hundar (OBS! Inte bedömma - BESKRIVA!) och det var inte helt lätt men mycket lärorikt. Vi var tio personer i min grupp och det tog oss 40-45 minuter att beskriva första hunden, som för övrigt var Zorro. Betänk hur kort tid en domare har på sig på en utställning!

När kursen var slut och det var dax att resa hem var det tre trötta individer som nätt och jämt hann med tåget från Södertälje. Resan hem var lugn, väldigt lugn och jag kunde ägna mig åt att summera helgen. Underbart kul, nyttigt lärorik, för lite sömn, för lite tid för umgänge med goda vännerna men helt klart väl värt varenda krona!!

P.S. Undrar du hur Zenia tog sig uppför den hemska hundätande rulltrappan? Haha, hennes uppfödare Maria fick såklart bära henne!!

Anatomikurs med Gerard O'Shea - Del 1

Fredag 30 januari. Packar ryggsäcken så lätt det bara går, eftersom det i botten redan ligger en hopfällbar hundbur, storlek chihuahua typ. Packar in oss i Chryslern och styr mot stan, tåget avgår 12.16. parkerar bilen på en billig o bra parkeringsplats och packar ur mig, ryggsäck, magväska (för att rädda livet på Zorro i trånga situationer) Zorro & inte minst Zenia. Zenia som aldrig gått i storstan (Karlstad) och ska titta på allt, lyssna på allt och vakta rumpan heeela tiden & Zorro som är häradsbetäckare och måste pissa på allt som är högre än tre centimeter. Tur att vi har god tid på oss att komma till stationen :)

När jag kommer in på Drotninggatan, där det är många fredagsstressade människor åker Zorro till sitt stora förtret ner i magväskan (han äääälskar magväskan, men kanske inte just nu när det finns ett helt nytt revir att dofta av & pinka in). Jag vill kunna lägga ner min energi på att stötta Zenia med godis & glada tillrop så att hon överlever attackerna av hundätande bussar & monstermänniskor, istället för att se till att Zorro överlever, det är så lätt hänt att en liten minivovve blir trampad på dessvärre :(

Naturligtvis följer det kommentarer när man knallar runt på stan med en vovve i en väska på magen, hur hedervärd denna handling än må vara! Några är faktiskt trevliga, typ: "Åh, en så gullig hund", "Nääää, så sött!", "Mamma, maaaaaaaaaaaaamma - en såååååån liten hund vill jag ha!" Sen var det de mindre trevliga - "Löjligt!", "Haha!", "Har inte hunden egna ben att gå med?!" JO, HUNDEN HAR EGNA BEN OCH JAG VILL ATT HAN SKA FÅ FORTSÄTTA HA DET!!!!

Vi kliver på tåget och jag har turen att finna en egen hundkupé, där jag drar för alla gardiner & draperier så att Zenia lättare ska kunna koppla av, vilket hon faktiskt gör efter ett tag - halleluja! Resan avlöper utan komplikationer & vi kliver av i Södertälje. Jag är lycklig, Zenia har själv hoppat på och av tåget och nu är vi framme. Då kommer - RULLTRAPPAN! Ni vet, den där rullande, mullrande stålmaskinen som äter hundar, särskilt om de är svarta och har mycket hår! Ja, just den!! Tvärnit!! Icke ett steg till tänker jycken ta, absolut inte och nej tack! Där står jag och funderar. Hissen kanske? Zenia har aldrig åkt hiss! Jag bestämmer mig raskt och skjuter magväskan, med Zorro i, åt vänster och kastar helt sonika upp Zenia över höger axel och så tar vi oss ner! Inget är omöjligt!!

Vi möts av Maria, en av mina bästa vänner tillika Zenias uppfödare och även arrangör av Anatomikursen tillsammans med Lotta, kennel Aquatass. Det är ett kärt återseende både för människor och hundar. Zenia är lycklig som en tok - äntligen en lika knäpp vovve att leka med, nämligen Laura (tror jag det, de är ju syskon!) och MAAAAAMMAAAA!! både fyrbenta och tvåbenta mamma. Den tvåbenta var dock snällare än den fyrbenta, för Yazza påminde raskt Zenia om hur man beter sig som nykomling i en flock - ryggläge!!

Zorro klev in som den kung han är och satte raskt portishanen Lucifer på plats. Som en snäll pojken sa Lucifer "okej okej, du behöver inte ta i så!" och så var den saken klar.

Hundpromenad!

Jaha, hur gör jag nu då? Jag testade mobilfunktionen och sände över denna bild. (Den är för övrigt från gårdagens halkpromenad. Jag är så lycklig för numera behöver jag bara två koppel fast jag har tre hundar :) Det funkar bra nästan hela tiden utom när Rajja & Zenia befinner sig på kollisionskurs) Nåväl, Nu undrar jag hur attan jag ska kunna vända på bilden - hjäääääääääääääälp!

Som ni ser fick jag ordning på det och ni slipper vända på huvudet för att spana in mitt dubbelkoppel :)

Änglar - finns dom?

Ja, en av dem bor i vart fall hos mig :) Visst är han söt Zorrovovven, med sina små "änglavingar"!

Om Zorro står för änglavingarna så har Zenia hornen :) Idag har hon busat rejält med mig! Och fått mig att bryta mitt talförbud så totalt... Jag får inte prata, jag vet, men det är så jobbigt att skriva lappar till hundarna och om jag mot förmodan hinner springa ikapp dem för att överlämna lappen så kan de ändå inte läsa! Nåväl, så här var det:

Jag stoppade in alla hundarna i bilen och stack till Sörtjärn för att halka runt lite, på skogsstigarna. Efter en härlig promenad, där hundarna faktiskt fick springa lösa långa stunder var det dags att åka hem. Fick för mig att jag skulle ta lite snygga uppställda bilder på dem först. Lättare sagt än gjort - Lillråttan kunde inte stå still, snö kyler en Chihuahuas tassar alltför snabbt och Zenia var så svart mot den vita snön att hälften vore nog. Jag gav med andra ord upp rätt snabbt och slängde ut en näve godis som belöning till Zenia, medan jag lastade in de andra i bilen. Så var det Zenias tur.... trodde jag! Hon hade en helt annan åsikt om detta med att hoppa in i bilen. Springa runt i stora cirklar, som en tokdåre, det var mer hennes melodi. Runt, runt, medan klockan gick. Runt, runt, medan mitt blodtryck steg till oanade nivåer. Runt, runt medan jag stod där - alldeles tyst! - och försökte se lockande ut (?) viftades med hundgodis.......

Hur jag fick in henne i bilen? Doktorn sa faktiskt inte att jag inte fick skrika!!!!!

Röstlös men inte tröstlös!

I torsdags morse började jag låta lite raspigt. Efter en hel dag på förskolan så lät jag mer än raspig och jag började få vissa tvivel inför fredagens heldagsvik på samma ställe. Optimist som jag är tänkte jag att lite röstvila över natten gör nog susen.

Tills jag vaknade och insåg att det inte längre fanns några tvivel - rösten var borta, och återkom ungefär var tredje till fjärde stavelse, endera i hög eller låg oktav. Mycket roande för omgivningen! MEN kanske inte de bästa förutsättningarna för att kunna kommunicera med en bunt småknattar på ett och ett halvt år. Jag menar - det är ju inte direkt enkelt i vanliga fall :)

I lördags sa jag inte mycket alls - det kom liksom inte särskilt mycket ljud ur pipan, mer än just ett pip ibland. Söndagen likadant, nu med lite inslag av bas ibland - intressant!

Idag har varit en spännande dag. Jag har kraxat på telefon med en sköterska som förskräckt ropade - "prata inte, skriv en lapp!" Fast sen sansade hon sig och lät mig svara på några frågor - med hjälp av rösten och det var ju snällt. Efter det blev jag belagd med talförbud. Talförbud - men hallå?? Skiner solen alltid ovanför molnen? JA! Lever jag för att prata? Ja, TYP!!

Ni känner ju mig, hon som alltid ska snacka, på årsmöten, på träffar, you name it!
Men nu är jag tyst! Så om du vill säga nåt - passa på. Om ett par dagar är jag i full gång igen!

En knapp månad tidigare...

Såg det ut så här...
Visst är han för söt, Zorromannen, där han ligger och väntar på julgodiset :)

Födslovåndor!

Lugn! Inga fler barn är på väg! Men oj, vad jag har våndats över denna bloggflytt. Över ett halvår tog det att för flytten att mogna och bli verklighet. Nattboken är numera officiellt övergiven och Blogger får stå som huvudvärd för mina (oftast) nattliga funderingar! Jag hoppas flytten ska underlätta för er, mina kära läsare och kanske även för mig själv. Vi får väl se!

Välkommen hit och hoppas ni ska trivas!

P.S. Alla gamla inlägg finns kvar i Nattboken ifall ni vill göra ett besök där.

Guds gåva till folket

måste vara broddarna! Hur skulle jag överleva utan dem???

Att vara Bambi på hal is är inte kul, inte heller lätt eller ofarligt. Att hålla reda på två fötter och en vinglig kropp när det slirar som om marken förvandlats från stadig mylla till nysåpat golv - jisses ett sånt äventyr. Att göra detsamma när man dessutom ansvarar för 12 tassar, varav 4 är väldigt små och sköra, DET mina vänner är överkurs!! Förmiddagens hundpromenad var med livet som insats vill jag lova!

Men, skam den som ger sig. I eftermiddag var det dax igen och då letade jag fram broddarna. Japp, jag vet att det är tantvarning, men vad gör väl det? Jag har passerat 40 och då kan man strunta i sånt :) Jag bär för övrigt (fusk)pälsmössa med öronlappar när vinden viner - utan att skämmas!!

Nåväl, åter till broddarna! Har du inte ett par så skaffa! De är så bra, så länge man inte parkerar en fot på en hundtass.

P.S. Jag har tappat rösten. Om du finner den, var snäll och sänd den till mig snarast. Jag har tröttnat på att inte kunna göra mig förstådd. Tänkte mig inte för utan svarade i telefonen förut. En mycket förskrämd flickröst frågade två gånger om hon kommit rätt. Trodde väl att jag var en sån där hemsk flåsare eller nåt... hmpfh!

En blivande agilitystjärna...

eller bara världens sötaste Chihuahua?



---- 
Skickat från en Sony Ericsson-mobil