Lugn igen!

Sådär ja, nu har jag landat efter den chockartade hemkomsten. Jag har hunnit raka både nos och rumpa på Zenia samt klippa en del av gräsmattan, sen sa min arm att nu fick det vara nog. Så resten är oklippt :) Gubben får ta vid imorgon helt enkelt. Eller förresten, hörde just väderprognosen - skitväder i veckan! Måste köpa slåttermaskin till gräsmattan!

Igår lämnade maken och jag över ansvaret för ungar, hundar & kaniner till svärmor och tog ledigt. Jag visste att vi skulle på 40-årsfest i Jönköping och ta vägen över Gränna för där var det nån MC-träff Henrik ville till. Tapper som jag är ställer jag naturligtvis upp på sånt! Hur det nu bar sig så somnade jag längs vägen (ja, vi åkte bil alltså, det blev inte MC som planerat) och vaknar upp på Torsö, utanför Mariestad. Vår vän Anette flyttade dit för snart tre år sen och nu var det jättelängesen vi sågs. Vi skulle inte alls till Gränna på MC-träff, vi skulle och luncha hos Anette! Såååå kul att ses igen.

Sen styrde vi kosan vidare mot Jönköping och festen. Pernilla heter jubilaren och både hon & hennes man var nya bekantskaper för mig, men gamla MC-vänner till Henrik. Vi hade en heltrevlig kväll. Efter några timmars sömn och en rätt så medioker frukost på ett litet skrutthotell vid namn Ibis återvände vi till Pernilla & Patrick för ytterligare några timmars prat, en hel del handlade om MC såklart!

På hemvägen stannade vi i färjelägret Sjötorp och tog en promenad läng slussarna, sträckte på benen och bara njöt en lång stund. Väldigt blåsigt men soligt! En skön avslutning på en härlig helg!

Nej tack!

Nyss hemkommen efter en 40-årsfest i Jönköping. Massa god mat, nya bekantskaper och gôtt barnledigt! Efter tio minuter hemma har jag en puls på 180, ungarna bråkar som tokar och en av vovvarna har konstiga svullnader på nosen! Jag tror jag åker igen!

Pälsvård

på hög nivå :) eller ja, i vart fall på frysen, vilken fungerar som trimbord.

Godissugen

som en tok!! Det blir jag alltid när jag suttit vid datorn en stund och pulat med slitsamma saker. Just nu är det min företagsplan som ska lämnas in och den måste ju vara PERFEKT eller hur?

Var så trött att det värkte i kroppen i morse. Har ju inte sovit så bra senaste veckorna heller, då armen stört. Men nu är stygnen & bandaget borta så jag hyser gott hopp om att nattsömnen ska återvända. Tror även att sista tidens turbulens börjar ta ut sin rätt. Svärfars död, begravningen, operation, skolstart och möten inför detta och i måndags strul i Davids klass så jag har begärt möte med gud och hela världen kring detta. Hm, och hösten har bara börjat!

Tur då att jag har så mycket roligt att se fram emot. Jag arbetar mig fram emot att kunna leva på mitt företag, jag har underbara vänner i Stockholm & BodySense (läs mer på www.bodysense.se) där jag även är med och jobbar lite. Förhoppningen är att det ska bli mer :) jättespännande! Jag reser dit med jämna mellanrum och boostar lite, toppen!

Jag har äntligen hittat ett forum där jag möter likasinnade och kan älta allt kring mina älskade, dock inte helt okomplicerade, söner. Har inte fattat hur mycket jag behövt det - men nu begriper jag. Har även funnit en ny vän på orten som jag kan dela "diagnoslivet" med - du vet vem du är och du är guld värd!

Så har jag ju hundarna. Ja just idag var det kanske inte så kul, när regnet låg som en vit vägg utanför fönstret, men annars så :) Och utan mina hundar skulle jag inte ha mina hundvänner, eller hur?

Tack alla goa vänner som finns därute - nu när jag påminnt mig om allt bra så känns det genast bättre :) Energin återkommer och jag tänker genast ge mig i kast med affärsplanen igen!

Fri!

Hurra - Jag är utsläppt från mitt bandage. Stygnen är borta o allt ser bra ut. Gissa vart Jag ska nu? Till duschen - gud så gött det ska bli :-)

Begravningsdag!

I lördags begravde vi barnens farfar Gösta! Dagen startade tidigt, begravningen ägde rum i Lysviks kyrka kl. 11 och det är nästan en timmes resväg dit plus att vi ville vara där i god tid. Allt gick enligt planerna och vi kom iväg strax efter nio. När vi kört en kvart ringer telefon, det är en granne som undrar om jag saknar min plånbok!!! Det visar sig att den åkt ur bilen när vi packade. Vilken tur att just mina närmaste grannar fann den!

I Lysvik var det lugnt när vi kom, vi var bland de första och det var ju tanken. Vi tog med oss alla barnen in i kyrkan, där allt var klart med blommor och kista. Kantor satt vid orgeln och övade när vi klev in, det var så vackert och stämningsfullt och mina tårar började såklart trilla omedelbart. Barnen blev lite bekymrade, särskilt David som inte skulle vara med på begravningsakten - det är ju så jobbigt med känslor. Men jag bara log mitt i bedrövelsen och talade om att jag fanns där i mina tårar och att det är så det är, skratt och gråt sida vid sida, man kan kan le och gråta samtidigt - känslor ÄR sådana. Han tog det bra, vi pratade en stund kring ämnet och gick sen ut till de andra som nu började anlända.

Själva begravningsakten var finstämd, med en ung tjej som sjöng solo så vackert att jag var tvungen att gråta lite till. Jo, jag är sån :) Vid jordfästningen bröt solen igenom molnen och sken så varm och klar på oss där vi stod, sorgsna, tomma. Den bar på löfte om en framtid, en annan framtid än den vi trott oss få och med blicken riktad över Frykens glittrande vatten kunde jag höra Gösta säga att allt har sin tid. Hans tid var över och nu var det vår tid - att vårda varandra, hjälpa varandra när det blir ledsamt och att gå framåt.

Efteråt var det kaffe i församlingshemmet och då var även David med. Det blev mycket småprat, några av Göstas vänner höll minnestal och bjöd på skratt - precis som det ska vara. Vi fick möta psykologen Gösta, likväl som den oroliga pappan, men även jägaren Gösta. Härligt!

Barnen skötte sig jättebra, Viggo förstod stundens allvar och höll ihop hela dagen. Efter kaffet reste vi till sommarhuset som ligger några kilometer från Lysvik. Där tillbringade vi kvällen med sällskapsspel och umgänge över god mat. Alla behövde varva ner och landa efter dagen!

När man minst anar det!

Så dyker nya möjligheter upp :)

För ett år sen ca pratade jag med en mamma vars dotter har AS, de hade precis fått diagnosen och allt var uppochner, nytt, omtumlande och smärtfyllt som det är att få ett sånt besked - även om man inom sig redan anade, kanske redan visste! Bekräftelsen från utredningen gör ändå ONT, det är sorg & ilska blandat över det barn man aldrig får, över det liv barnet aldrig får, över det liv man trodde man var lovad, som nu blir så annorlunda.

Jag sa att hon fick höra av sig om hon ville prata, min Viggo går i samma klass som hennes tjej. Det blev inte mer av det, vi hälsade nån gång bara. Så tog vi tag i saken och jag bjöd till fika på min veranda i början av sommaren. Vi hade en trevlig stund alla tillsammans men så gick hela sommaren trots detta. Igår tog jag mig i kragen och reste dit på fika och vårdbidragsprat (jag håller ÄNTLIGEN på att söka det) och vi hade sååå mycket att prata om. Jag inså hur gôtt det var att få prata med nån som lever i samma vardag som jag. Även om våra barns problem inte är desamma så är de liknande och vi förstår varandra så väl. Härligt!

Vi pratade jobb,framtid, hur man ska orka, att vi INTE orkar, längtan efter att kunna kombinera yrkesliv med barnens bästa och alla specialbehov de har. Vi pratade IDÈER!!!!!!!! Riktigt kreativa var vi :) Det roliga var att vi var inne på samma tankebanor - lustigt hur det är. Det ska bli spännande att se vart detta leder!

På gång!

Idag hämtade jag nycklarna till min lokal. Spännande! Som en del av er redan vet så när jag ju en önskan om att kunna förtjäna mitt uppehälle enbart genom att arbeta i mitt företag FriZon. Idag tog jag ett steg till på den vägen. Nu återstår bara att handen läker som den ska och en himla massa arbete :)

Det är troligt att jag kommer behöva arbeta med nåt annat vid sidan av ett tag så om nån av er har bra tips om extraknäck så hör av er. Det ska helst vara snuskigt överbetalt och ha omåttliga lönefömåner, samt gå fort :)

Duktig vovve!

Sådär ja, nu är första kursomgången avklarad och Zenia skötte sig utmärkt i det stora hela. Andra gången hon är på en bana och hon begriper det mesta. Slalom har hon inte fattat även om hon försöker gå mellan pinnarna, men man brukar kunna se när det går upp ett ljus för vovvarna och det har det inte gjort än. Men det kommer! Roligt hade vi i vart fall. Nu ska vi träna "stanna kvar" i parti och minut, så hon inte blir en tjuvstartare.

Om dygnet hade fler timmar eller veckan fler dagar skulle jag börja viltspår åxå - är sååå sugen. Rajja skulle ÄLSKA det. Det är lite orättvist att man inte hinner allt man vill med vovvarna. Kunde inte vi hundfantaster få lön för att aktivera våra hundra? Då skulle vi ju kunna gå ner i tid på våra andra jobb. Vilken bra idé - synd att det inte är jag som bestämmer här i världen :(

Bifogar ingen bild på Zenia, vågar inte visa hennes håriga nos, haha! Hon ser ut som en nallebjörn och värre blir det. Jag hann inte klippa henne innan jag blev opererad i armen och nu går det inte än på ett par veckor. Rajja är åxå raggig som en socka - stackars vovvar! Tur att hösten har kommit till Forshaga, behöver ju inte direkt oroa mig för att vovvarna ska tycka det är för varmt!

Snälla - ta mig!

Idag börjar agilitykursen och jag har inte bestämt vem av hundarna som ska få gå - Zorro eller Zenia. Zorro gör sitt bästa för att beveka mig - men frågan är om det inte är virrpannan Zenia som ska få sig en duvning. För båda hinner jag bara inte med. Tänk om jag varit tvilling - då hade både fått följa med :)

Lördagsnöje

på Hagagatan!

En del får dricka skumpa och fira att vackra portisen Kitty idag tog sitt tredje cert & därmed fick sitt championat :) andra får nöja sig med att sippa te & hejja på Maken när han tapetserar lillrummet - olika falla ödets lott!

Jag gratulerar kennel Aquatass till ännu en fantastisk utställningsdag - KUUUUUL att det går så bra utstälningsringarna!!! Själv gläds jag åt att snart ha ett kontor igen. Just nu ligger det mesta utspritt överallt i huset, men snart får jag ordning! Tror även att hundarna kommer uppskatta det - de känner sig lite vilsna just nu när inget är på rätt plats längre.

Sommar!

Visserligen inte så varmt, men solen sken och gräset var grönt när Amanda & jag fann ett sto med föl - kan det bli mer sommar än så? Fölet var kelet, så även mamman så vi stod en lång stund och bara njöt, njöt av sommar, av hästdoft, av stunden. Ibland kommer de lyckliga stunderna helt oväntat!

Hästarna stod på en gård, dit vi rest för att köpa en kanin. Ja, jag vet, jag ska ju inte ha fler kaniner, men nu har ju Luddig envisats med att gå & dö och Labolina deppar!! Alltså har vi nu köpt en hane som vi hoppas ska komma överens med henne. Den stora frågan är nu - vad ska han heta? Kaffe eller Laban? Bild kommer!

Förlåter morsan!

[Zorro]Hittade min egen transportbur. Allt fanns kvar inuti, min matta, min mjuka korg, min röda fleecefilt och mitt tuggben. Kröp in och tänkte aldrig mer hoppa ut! Fick en glass - hoppade ut!

Ingen måtta på eländet!

[Zorro] Jag begriper ingenting - först släpper de inte in mig i transportburen och när jag väl övertygat dem om att jag VISST ska in där, så har de fyllt den med det här ... krafset! Herregud, jag är väl ingen råtta heller? Fulla pälsen fick jag, tur det inte kom nån vacker donna förbi. Eller Odin, herregud om HAN kommit förbi, han hade skrattat ihjäl sig. Det hade inte gjort nåt förresten, jag skulle ha passat på att bita honom i svansen då - är så trött på hans rännande runt mitt staket att jag snart går överstyr!

Till råga på allt elände fick jag inte sitta kvar i buren trots att jag protesterade mot att bli flyttad på. De sa att jag blandat ihop burarna och hoppat in i kaninens bur. Pytt - jag vet nog att kaninerna är de där håriga sakerna som bor ute på backen, inte har de fina transportburar som jag! Det är nåt lurt på gång - känner det på mig!

Nyopererad!

Så var det äntligen gjort, en operation jag väntat på i dryga året. Åkte till Capiogruppen i Örebro och gjorde den, en privat läkargrupp som har landstingsavtal. Ett toppenställe jag varmt kan rekommendera. Mycket trevlig personal, ombonad miljö om inte liknar sjukhus alls förrän man kommer in på operationssalen, snygga sjuksköterskedräkter & gott fika. Att personalen är kompetent är såklart självklart! Sammantaget en mycket trevlig upplevelse.

Operationen blev lite större än jag tänkt mig. Läkaren fick pilla, skrapa och skära längs nerven, intill benet och i muskeln. Större sår och längre konvalesens än jag trott :( Men blir det bara bra så gör det inget!

Närmaste dagarna blir det till att ta det riktigt, riktigt lugnt. Handen i högläge, ingen belastning! Jobbet kan jag glömma. Köra pekfingervalsen på datorn & läsa mycket verkar som en god idé! Hundpromenader..... hm, kanske med en och en vovve då, men barn & make lär få rycka in mest hela tiden.

Nu är det dax att vila lite mer tror jag. Vill ju inte överanstränga pekfingret *blink*

Mot Örebro

Morgonstund har guld i mun sägs det. Och visst är det nåt speciellt med en tidig morgons första solstrålar och den fuktiga luften med sina löften om en ny härlig dag. För att uppleva ovanstående krävs dock ett tillbehör jag inte besitter just nu - vakenhet. Efter knappa 5 timmars sömn halvsover jag mig genom dusch och promenad till bussen som ska ta mig till Örebro och operation av bråkig knöl. Jag önskar av hela mitt trötta hjärta att det finns en säng åt mig när jag kommer fram. Får jag bara det kan de få operera så mycket de villl.

Rasspecialen i Askersund

Söndagmorgon. Telefonens alarm väckte mig 05.40 *gäsp!* Fullt ös från start, kissa hundar som övernattat i bilen då vår stuga hade hundförbud, gå till toa/duschhuset och försöka skvätta liv i liket, jaga upp tjejerna, humma godmorgon till Maria som inte är riktigt pratbar förrän hon fått kaffe till livs ;) (vi delade stuga), styra upp packning och städning av stugan och checka ut i ett nafs.

På utställningsplatsen var det trångt & rörigt, så när vi slutligen kom på plats var vi försenade från start. Tjejerna & jag skulle ha hand om nummerlappar, katalogförsäljning & mätning av alla portisarna, vilket höll oss mer än fullt upptagna ett par timmar. Så upptagna att jag höll på att missa juniorklassen med Zenia. Men det gick bra, vi hann.

Zenias resultat: JK 1, HP, JKK R,

Nillans resultat: ÖK 1

Mer om detta kommer en annan dag, nu måste jag kissa hundar och sova. Helgen har varit lång, denna dagen ännu längre och även denna natt liksom de senaste sju kommer att bli alltför kort! Over and Out!

Askersund (nat)

Vi, dvs, jag, dottern med kompis & fyra hundar for till Askersund på lördagmorgon. Nillan var anmäld i öppenklass på lördagen och Zorro i öppenklass på söndagen då även RPVH's rasspecial skulle gå av stapeln, med Nillan i öppenklass, Zenia i juniorklass & Rajja hade en avelsgrupp, plus att jag och tjejerna skulle jobba med det praktiska. Schemat var digert, minst sagt :)

Nillans resultat: ÖK 1, ÖKK R, CK
Tik m. bra helnet, väl könspräglad, ngt ljusa ögon, bra överlinje, god volym, bröstkorgen, ngt kort bröstkorg, bra vinklar, rör sig väl från sidan, bra pälsstruktur.

Nillan skötte sig utmärkt i ringen trots värmen, jättekul. Tyvärr blev det ingen placering i bästatikklassen.

Zorro's resultat: ÖK 1, ÖKK 1
Trevligt uttryck, bra nosparti - nyans(?) sluttande stop, välplacerade välburna öron. Passande benstomme. Välburen, välplacerad svans. Något sluttande kors. Rör sig glatt och trevligt.

Grupp 9 gick ju ut på söndagen, samtidigt med portisarnas rasspecial, så jag fick hjälp av underbara, goa Pia & dottern Amanda, som både tog hand om och visade honom väl. Ett superstort tack till er!!!! Tyvärr höll domaren Brith Andersson hårt på CK:na, så trots att Zorro stod som etta i öppenklassen blev han utan. Snopet!

Vädret var toppen, stekhett utan dess like men hellre det än Ransätersregn ;)

Dementi

Jag vill å det bestämdaste dementera ryktet att jag skulle ha festat hela lördagsnatten för att börja grilla strax före 7 på morgonen :) "Det var inte jag, det finns inga bevis, det håller aaaaldrig i tingsrätten", som gubben min brukar säga.

Blogger hade vissa problem med telefonbloggandet den kvällen, därav den konstiga inläggstiden.

Totalt slut i rutan

Efter en heldag i stekhet sol, i Askersund. 1000 grader varmt - underbara sommar - och massor av trevligt folk. Nillan tog reservplatsen i ÖK med ett CK. Nu väntar grillen.

Normal/clear

Japp, så stod det på pappret från Optigen som damp ner i brevlådan idag! Det är Nillan som är testad och beskedet gläder mig såklart. Den tilltänkta hanen är även han fri från den ärftliga formen av PRA vilket alltså innebär att eventuella valpar per automatik blir fria. Gôtt! Sen återstår lite till innan alla bitar faller på plats, men snart så...

Nu är bilen packad med hundburar, sängkläder, stolar, tält, godis, hundmat, skålar, borstar, koppel, till och med ett bord har jag med stor hjälp av maken lyckats klämma in. Hundarna är nybadade, dock inte färdigfriserade men det gör inget. Det är bara Nillan som ska ställas ut i morgon, de andra får vänta till söndag, så finputsen hinns med under morgondagen.

Det ska bli skönt att få ledigt från allt som har med byggställningar, skrapa & måla att göra under ett par dagar. Istället ser jag fram emot två härliga, lata, varma hunddagar. Eller ja, lata dagar vet jag inte direkt om det blir. På söndag är det rasspecial för portisarna och då ska jag både jobba med den och ställa ut tre hundar så just den dagen blir det nog inte tid att slappa. Å andra sidan kommer jag att få underbart roligt, bland alla goa portismänniskor.

Dags att nattkissa hundar & krypa till kojs!

Mattes älskling!

Underbara rara goa spattiga knasiga påhittiga busiga mysiga ZENIA! Undrar varför matte låter så konstigt, pussar bort det blöta salta som rinner från Mattes ögon, sniffar förundrat på den orörliga kaninen, betraktar nyfiket gravgrävningen, pussar hoppar studsar lockar till skratt igen, när tårar fälls över vackraste kaninen Luddig, som 8 år gammal dog idag.

Dessutom fyller Zenia & hennes Zvingin' syskon 1 år idag den 6 augusti! Hurra hurra hurra HURRA!!!

Södersidan klar!

Livet rullar på trots allt. Vi har ju en byggställning som måste utnyttjas och nu är vi klara med målning av södersidan. Passade även på att sätta upp fönster för att släppa in lite ljus på vinden. Vi har dessutom lagt ett spånskivegolv så det blir användbart utrymme! Nu återstår norrsidan, ställningen kom på plats idag så imorgonkväll vet jag vad jag gör. Men innan dess ska vi fara till Lysvik & besöka kyrkan där svärfar ska begravas. Det känns märkligt att livet rullar på i samma banor fast allt har förändrats....

Så kom då dagen som man alltid hoppas ALDRIG ska komma. Dagen då en nära & kär person dör. I morse gick svärfar Gösta Kåräng bort.

I maj firade vi hans åttioårsdag, och vi gladdes alla åt att han var så pigg och glad. Så sent som i lördags tog svärmor & svägerskan honom på en åktur till Alster och de hade en fin dag tillsammans. Idag tog vi avsked för sista gången!

En underbart varm & go person har lämnat oss - vi tackar för åren vi fick tillsammans & sänder våra tankar till svärmor & svägerskan i denna mörka stund!

Härliga söndag!

Idag har jag haft det så gôtt, så gôtt! Somnade seeent i natt, vaknade sent i morse :). Efter en lättare frukost/brunch åkte jag iväg & fick massage mot min onda, stela nacke (det är inte nyttigt att måla för mycket). Passade på att gulla med Agnes & få en kopp te på samma gång, tack gulleCaroline för att du ställer upp en söndag. Sen tog jag & Amanda en tur med hundarna. Nillan med husse Kecke var här, vilket gjorde att jag fick "hus"ledigt idag. Nillan finner sig snabbt tillrätta, det märks att det inte var längesen hon bodde här en vecka.

Frampå kvällningen tog jag Keckes bil till stan, lämnade över bilnycklarna till Ewa varpå hon & Rebecca tog bilen tillbax till Forshaga & jag mitt lyllo, fick ta Keckes MC hem. Det är inte vilken MC som helst, det är en Kawazaki VN 1500 Classic - underbart vacker och med ett motorljud som får mig att spinna av lycka! Har bara provkört den en kortare tur runt kvarteret förut men nu blev det åka av. Kortaste vägen från Karlstad till Forshaga blev det - INTE! Fint väder, skön hojj & vacker väg - mmmmmmmmmMarabou, va' gôtt! Övervägde ett tag att inte åka hem o grilla med gänget utan kanske faktiskt rentav kidnappa hojjen och åka på semester istället :) Men eftersom jag är en god & fin männsika så parkerade jag till sist Kawan hemma på gatan & avslutade kvällen med grill i goda vänners lag.

Bilden är rätt kass men ger er en chans att förstå vad jag pratar om.

Välkommen!

Som du ser har jag äntligen fått klar min uppdaterade version av hemsidan. Jag hoppas du gillar den! Har på begäran skaffat en gästbok åxå, så glöm nu inte att skriva!

Dagen har varit lång, varm & fylld av målarfärg så nu tänker jag kojsa! Sweet dreams!

Fartiga fredag!

Jag brukar ofta tillbringa fredagskvällen vid min frys, med en eller annan portis stående ovanpå för frisering, men så icke ikväll. Istället packade jag bilen full med hundar, godis & klickers. Fick även med mig Amanda för ovanlighetens skull. Det är månader sen Rajja & Zorro satte sin tass på en agilitybana, Zenia har väl aldrig gjort det så alla var lika spända & glada.

Medan Zorro fick ta banan först satt de andra två & tittade på. Zorro var sjukt pigg & orkade inte vänta på några som helst kommandon utan sprang glatt iväg på egen hand och tog hinder :) Aj aj, inte bra, men det visar åtminstone på vilken glädje det är att få gå ut på agilitybanan.

Zorros svåraste hindret är långhopp, det ser ju ut som en trapp - han kan inte alls förstå varför han ska hoppa där. Zorros roligaste är balansen! Där får jag passa upp. Om jag inte är snabb så vänder han på kontaktfältet och tar det en gång till!

Så var det äntligen Rajjas tur. Efter att ha fått vänta SÅÅÅÅÅ länge så kom explosionen direkt & hon varken hörde eller såg. Hoppade & studsade, klättrade på mig och "laddade ur". När vi började ta hinder så var det inte kul alls - hon gör det för att jag ber, inte mer! :( Hon fick ändå jobba en stund innan jag parkerade henne och började med Zenia istället.

Zenia har aldrig provat på hindren förut, men hon satt och tittade på när Rajja & Zorro tog dem. Att hoppa över saker är ju inte så avvancerat, det fixade hon snabbt med hjälp av lite guidning. Korta tunnel funkade bra, bara en stunds tvekan innan hon sprang igenom första gången, efter det var det bara kul. Efter lite vila påbörjade vi slalomen. Hon fattade snabbt, efter några repetitioner började hon söka ingångar, vilket såklart belönades med ett "klick" och godis. Mer vila innan vi avslutade med balansbommen. Det var inga problem överhuvudtaget, den tog hon lika glatt som Zorro. Med det fick dagens träningspass vara slut för madamen. Det bådar gott inför framtiden - kanske har jag äntligen fått mig en agilityhund? Efter att Zorro fått köra en runda till packade vi in oss i bilen och åkte hem, trötta, nöjda & belåtna.

Jag är helt övertygad om att Zenia lärde medan hon tittade på de andra hundarna!! Så det blir fler sådana pass framöver!