tisdag 25 augusti 2009

Begravningsdag!

I lördags begravde vi barnens farfar Gösta! Dagen startade tidigt, begravningen ägde rum i Lysviks kyrka kl. 11 och det är nästan en timmes resväg dit plus att vi ville vara där i god tid. Allt gick enligt planerna och vi kom iväg strax efter nio. När vi kört en kvart ringer telefon, det är en granne som undrar om jag saknar min plånbok!!! Det visar sig att den åkt ur bilen när vi packade. Vilken tur att just mina närmaste grannar fann den!

I Lysvik var det lugnt när vi kom, vi var bland de första och det var ju tanken. Vi tog med oss alla barnen in i kyrkan, där allt var klart med blommor och kista. Kantor satt vid orgeln och övade när vi klev in, det var så vackert och stämningsfullt och mina tårar började såklart trilla omedelbart. Barnen blev lite bekymrade, särskilt David som inte skulle vara med på begravningsakten - det är ju så jobbigt med känslor. Men jag bara log mitt i bedrövelsen och talade om att jag fanns där i mina tårar och att det är så det är, skratt och gråt sida vid sida, man kan kan le och gråta samtidigt - känslor ÄR sådana. Han tog det bra, vi pratade en stund kring ämnet och gick sen ut till de andra som nu började anlända.

Själva begravningsakten var finstämd, med en ung tjej som sjöng solo så vackert att jag var tvungen att gråta lite till. Jo, jag är sån :) Vid jordfästningen bröt solen igenom molnen och sken så varm och klar på oss där vi stod, sorgsna, tomma. Den bar på löfte om en framtid, en annan framtid än den vi trott oss få och med blicken riktad över Frykens glittrande vatten kunde jag höra Gösta säga att allt har sin tid. Hans tid var över och nu var det vår tid - att vårda varandra, hjälpa varandra när det blir ledsamt och att gå framåt.

Efteråt var det kaffe i församlingshemmet och då var även David med. Det blev mycket småprat, några av Göstas vänner höll minnestal och bjöd på skratt - precis som det ska vara. Vi fick möta psykologen Gösta, likväl som den oroliga pappan, men även jägaren Gösta. Härligt!

Barnen skötte sig jättebra, Viggo förstod stundens allvar och höll ihop hela dagen. Efter kaffet reste vi till sommarhuset som ligger några kilometer från Lysvik. Där tillbringade vi kvällen med sällskapsspel och umgänge över god mat. Alla behövde varva ner och landa efter dagen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar