Ack, ljuva minnen!

För nytillkomna läsare av min blogg kan jag berätta att jag bloggat om livet som uppfödare sen min första kull 2006. På den tiden skrev jag inte i denna blogg utan i en hemmasnickrad variant på min dåvarande hemsida. De första veckorna av uppfödarlivet går inte att läsa på webben längre men resten hittar du här http://www.vildnos.se/forum/forums/forum-view.asp?fid=34&bookmark=81&displaytype=flat


För dig som vill ha ett smakprov  har jag hämtat en av mina små nattboksanteckningar - mycket nöje!


Gå och var överallt, nånannanstans!
Tio sjuveckorsvalpar i mitt kök gör mig galen! Inte bara mig förresten utan hela familjen likaväl. Att ta ut mjölken ur kylskåpet är ett projekt på tre minuter och att plocka ur eller i diskmaskinen, det kan vi glömma! Laga mat tar timmar. Följaktligen svämmar diskbänken över, mjölken surnar och alla svälter . 

Att dela kök med tio oberäkneliga, glada, påhittiga, snabbar valpar kräver sin man. Vi har alla i familjen försökt utveckla nån sorts strategi för att bemästra situationen!Min taktik när jag kryssar genom köket går ut på att röra mig så väl avvägt och långsamt som möjligt. På det viset har jag både möjlighet att stanna i tid och balans nog att inte ramla omkull när jag stannar. Nackdelen är att jag ser ut på samma sätt som en gammal grammofonskiva låter, när den spelas på för lågt varv. JaAaAaAaAg liIiIiIksoOoOoOoOmMmMmM svVvVväÄäÄäÄvVvVaAaAaAaRrRr FfFfFraAaAaAaAmMmMmM.. Ja, ni förstår liknelsen Och gissa hur lång tid det tar??? Jag säger bara - låååååååååååååååång! 

Gubben har antagit stilen av uttröttad tonåring. Ni vet han som inte orkar lyfta på fötterna utan sliter ut ett par skor fortare än den luttrade föräldern skriver ut en check! Funkar bra! Han brukar ha ett par, tre valpar hängande i vardera fot efter EXAKT två sekunder! Det är en sekund längre än vad det tar för David att bli attackerad! 

David har nämligen inte utarbetat någon taktik alls- han har liksom kapitulerat från start. Det räcker att han säger "Mamma, jag är hungrig!" så har han snubblat över Vincent eller Riga eller Norton eller.. ja, ni har fattat läget? 

Viktor, minstingen i familjen, kör med "glödande kol-metoden"! Först klättrar han in i köket. Jo, ni läste rätt - klättrar in i köket! 

Har jag inte berättat det? Att numera måste man vara vig som en vidja för att ta sig in i köket. Dörren är barrikaderad av ett kompostnät, fastlåst på vardera sida av en köksstol. Den som vill in har två val - endera riskerar man att bryta benen av sig genom att försöka kliva över kompostgallret, helst då utan att fastna i vare sig kompostgallret, dörrkarmen eller stolarna som står inklämda däremellan eller så riskerar man att slå i huvudet OCH bryta benen av sig genom att använda sig av ovan nämnda stolar. Väl uppe på stol ett måste man nämligen 1. akta huvudet så att man inte smäller det i dörrkarmen och 2. komma ihåg att det mitt emellan stol ett och stol två sticker upp ett kompostgaller - så lyft för allt i världen på benen!!! 

Viktor var det! Han brukar alltsom oftast klara av att inte bryta benen av sig. Sen tar han sats mot målet och studsar fram, som om marken brann under hans fötter! Valparna hinner liksom inte fatta att han är i närheten. Metoden fungerar dock inte om du ämnar bära en tallrik med mjölk och flingor - tro mig, jag vet! 

Slutligen Amanda, husets tonåring tillika stora valpälskare! Som tonåring har man en viss image att tänka på, så Amanda rör sig genom rummet med GRACE! Att det sen inte funkar är oväsentligt. Illa åtgången sjunker hon ner på sin stol, muttrandes nåt om "galna valpeländen" och kräver att jag ska köpa nya strumpor åt henne! 

När vi äter? Jo, vi brukar passa på att smyga till oss lite torra brödbitar när valparna utmattade somnat, efter att ha strimlat trettio dagstidningar till konfetti över hela köket samt kissat på samtliga! Tysta som möss, med knorrande magar och snålvattnet rinnande tassar vi över köksgolvet - allt för att inte väcka mina små älsklingar med huggtänder - bara för att kliva på en kvarglömd PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIP-leksak! 

Spring för livet!!