I lördags tog jag & hundarna sällskap med Viggo till affären och återigen fick jag bevisat för mig att tiden tillsammans med hundarna har skärpt upp mina sinnen betydligt. Jag upptäcker oftast djur i antågande, före mina hundar - om inte vinden ligger rakt på hundarna för deras luktsinne slår jag ju inte.
Ser du vad jag ser på bilden till höger?
Jomenvisst, en liten fasanhöna ligger och trycker i buskarna. Liten och liten förresten, de är ju ganska stora. Ingen av hundarna reagerade överhuvudtaget och det är ju bra. Själv kunde jag inte förstå varför min tolvåring inte blev lika fascinerad som jag av denna upptäckt, då jag innehar en okuvad glädje för alla upptäckter jag gör i naturen.
Barnen kväver sina gäspningar och muttrar nåt om läxor när jag kvittrar från köket att de ska skynda sig, för nu har det landat en flock med bofinkar i trädgården och titta där, visst är det en rödhake bland dem? Det är fåglar mamma, jag har sett fåglar förut, som tonårsgrabben sa.
Men för mig är det inte bara fåglar. Eller bara ett rådjur, en igelkott eller en ekorre. För mig är det ett möte med naturen och det ger min själ vingar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar