Saker man inte skriver om!

Blogga är kul. Jag skriver om det mesta, valparna, hundarna, ibland om hur det är att ha två "bokstavsbarn", ja det mesta som rör livet, fast oftast hundarna. Allra mest vill jag skriva roliga saker eller åtminstone positiva saker.

Men ibland händer tråkiga saker och då börjar dilemmat. Ska jag skriva om det eller ska jag tiga om det? Kan det vara till nytta för någon att jag skriver om det mindre roliga, kan det rentav hjälpa mig eller är det bara onödigt att sprida det trista vidare. Många gånger är valet självklart, jag kan helt enkelt inte skriva om det då det handlar om mina barn och tråkigheter i skolan, tex. Då blir det för personligt och ska inte ut på internet.

Den här gången handlar det om hundarna & det borde jag kunna skriva om, för det gör jag ju hela tiden. Men saker måste få landa i mig själv åxå, hitta sin plats så jag kan förhålla mig till det innan jag delar med mig.

Tråkigheter 1. Nillan och planerade valpar.
Tyvärr blir det inga valpar på Nillan efter vad det verkar. Hon har haft ett väldigt annorlunda löp denna gången och vi har inte kunnat fastslå nåt höglöp. Två gånger under samma dagar som hon höglöpte förra löpet, har vi chansat och låtit henne träffa Lucifer, till ingen nytta. Nu verkar hon ha gått ur löpet helt.
Vi fortsätter dock att hålla henne under sträng uppsikt, ibland delar tikarna upp löpet i två delar och skulle så vara fallet finns det ev. en möjlighet att para.

Nu är det ju inte bara jag som tycker detta är tråkigt, jag vet att flera av mina blivande valpköpare följer bloggen med intresse och det är så tråkigt att behöva grusa förhoppningar. Som plåster på såren kan jag berätta att mina planer för Zenia har tagit förnyad fart och kanske blir det en kull där istället. Mer om det kommer framöver.

Tråkigheter 2. När man väljer att omplacera en av sina hundar.
Det här är ett ämne som berör, inte bara mig utan en massa "tyckare" som tror sig sitta inne med alla rätta svar. Ett åsikt som jag stött på är att man ska ta hand om de hundar man "tagit på sig", en annan är att det är egoistiskt att omplacera. Jag anser att ingen av åsikterna är något att lägga större vikt vid, men det är klart det svider när jag får kastat i ansiktet att jag inte tar ansvar för mina hundar, när det är just det jag gör. En hund som inte mår bra i sin familj, oavsett anledning, har rätten till ett bättre liv någon annanstans. Jag skulle aldrig drömma om att ha kvar en hund hemma för att jag, bara genom att äga den, "lovat att ta hand om den". För mig är att "ta hand om" att se till att varje individ mår bra och får den stimulans den behöver - hos mig eller hos någon annan.