raskt stoppade upp en kameralins rakt i nosen på dem, medan hon kvittrade nåt om att de var det vackraste som Gud skapat! Vi får väl se om de kommer över chocken! Busar gör de i alla fall, så små de är, med eller utan sina små ögon. Det är så fantastiskt att se hur de kommunicerar med varandra redan. På övre bilden är det Stortjejen och Boxer som mäter sina krafter med varandra :)
Och här intill så syns Zenia ligga och olyckligt blicka mot valplådan. Hon vet sig inte till av längtan. Hon smyger så sakta och försiktigt in, sänker blicken, sänker huvudet, andas knappt, allt för att visa Myrna att hon är världen snällaste och snälla, snälla, kan hon bara få sitta och titta en liten stund? Vilket Myrna godtar med en viktig min, för valparna är ju faktiskt hennes.
Vad jag kan se är att Myrna accepterar Zenia på ett annat sätt nu de senaste dagarna. När jag kommer hem blir alla hundarna sååå lyckliga och Zenia hämtar nåt att bära på, vad som helst, bara det går att ha i munnen. Sen stoppar hon upp detta, vad-det-nu-råkar-vara, i ansiktet på den som är närmst. Det kan vara jag, Zorro eller Myrna. Förr blev Myrna upprörd om Zenia gjorde så och kunde bita ifrån, nu har hon accepterat att Zenia bara ÄR sån. Hon tolererar även att bli slickad på, vilket hon inte gjorde i början. Idag när Zenia låg på längtansfull vakt vid valplådan tittade Myrna på henne och sen lämnade hon valparna obevakade. Zenia satt som ett ljus och bevakade, rörde inte en fena, gjorde ingen ansats till att närma sig valparna - bara höll koll... och längtade förstås. För hon vet att om nån vecka så börjar de bli riktigt rörliga och då är det roligt! Kanske, kanske, kan hon få leka lite då??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar