Nej, så är det. Jag kan betrakta dessa fem små stjärnor i timtal och värre blir det i takt med att de växer. Jag förundras redan nu över de framsteg de gör. Några av dem har börjat balansera på bakbenen med rumpan upp i vädret. Att kalla det för försök till steg är att gapa över för mycket, men det finns en vilja. Snart kommer de att vingla fram i valplådan och då kommer jag då rakt inte få nåt annat gjort än att beundra underverken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar