Att vara liten har sina fördelar tycker Zorro. En av dem är att man kan få vara i knät på matte mest hela tiden. En annan att man kan få vara på bordet om man har tur. Den som myntade talesättet "Det vackraste man har sätter man på bordet!" den människan ägde helt klart en avlägsen släkting till min Zorro.
Ofta när jag sitter vid datorn och grejjar, med det ena eller det andra, så kommer liten råtta och krafsar på mitt ben och vips tar mitt arbete paus. Vem kan fortsätta arbeta när en ivrig hundtunga gör sitt bästa för att slicka ren ens hjärna via ena hörselgången?
Lika ofta händer det sig att jag parkerar Zorro på skrivbordet efter en stund. Just ikväll dög det inte att ligga mellan min mage och tangentbordet, som han brukar göra. Istället kröp han upp och la sig PÅ tangentbordet. Mååååååååååånga mellanslag blev det då :o
Med varsamma händer fick matte lyfta bort sin älskling. Han gav mig en mycket förnärmad blick, sen rullade han ihop sig till en boll med huvudet vilande mot min arm. Där ligger han nu och guppar i takt med mina tangenttryckningar - e' han go eller?
(Just det här fotot är från ett tidigare tillfälle)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar