Gå du bara, tänk inte på mig tycktes blicken säga. Uppgivet kapitulerade kennelmamman och sjönk ner på golvet, för att kela, beveka, bli förlåten för att hon sov i en mjuk säng varje natt medan storhundarna fick sova på golvet hos valparna.
En timme och trettio minuter senare, kennelmamman har inte fått valpmammans förlåtelse, men väl ett hål på jeansen, en rispa på höger tumme och tre skitiga tassavtryck på tröjan.
Jag orkar inte mer! Viskade hon och la sig raklång på golvet med en söndertuggad sko som kudde, 5 valpar som täcke och en mycket nöjd valpmamma tätt intill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar