Nillan har ordet!

Nu har jag varit här i sex veckor, två veckor utan och fyra veckor med valpar. Tror jag börjar längta hem faktiskt. Det är inte så himla käckt att ha fem pirayor hängandes i tuttarna, prova själv om du betvivlar mig. Sen förstör det ju figuren, min vanligtvis så slanka och fina underlinje ser numera ut som taket på Lummelundagrottan.

Det är inget större fel på det här stället. Jag får mat så fort jag är hungrig. Hungrig är jag jämt :) Gissa vad jag gör om dagarna? Ibland även på nätterna, det var nog i förrgår natt som jag blev så sugen på lite snacks fram emot tretiden. Jag väckte min matmor genom att krafsa henne i huvudet och för att få henne att förstå exakt hur illa det var ställt började jag pipa riktigt lidande. Det var effektivt - upp kom hon i ett huj, matmor Maria. Sen kan man inte beskylla henne för att vara den smartaste av människor - hon började kolla valparna istället för att ge mig mat! men hallå - valparna har jag bra koll på själv - tack så mycket!

Eller egentligen inte! Jag har nämligen gått och blivit med nanny. Det var verkligen inget jag planerat, men hon har smugit runt valplådan ett par veckor och häromnatten när valparna var synnerligen pigga, medan jag bara ville sova klev jag helt sonika ur lådan och gav henne platsen. Själv rullade jag ihop mig vid matmors huvud, så långt bort från stojjet som möjligt. När så matmor vaknade låg Zenia i valplådan med fem pirayor i pälsen och en lätt förtvivlad uppsyn, medan jag sov djupt & gott utanför. Matmor hade dessutom mage att påstå att det var mina snarkningar som väckte henne - hmpfh! Jag snarkar INTE!


Nanny Zenia har i alla fall flyttat in här nu. Hon håller på att lära sig hur man gör, putsa valparna har hon bra kläm på, hon kan ligga still och låta dem bita i pälsen och valparna får gärna krypa intill henne och sova, DET är bra, för det är jag trött på. Så fort de kommer i närheten av mig ska de ha mat och det är jag som sagt inte så intresserad av. Mjölkbaren har bara öppet vissa tider- måste ju tänka på utseendet, som sagt!

Egentligen skulle hon kunna få ge di åxå, men det verkar inte fungera för henne. Så fort en valp kryper intill och börjar böka efter en spene så blir hon helkonstig, blicken får nåt lätt paniskt i sig och hon börjar röra sig i slowmotionen, hon liksom "rinner" iväg från valpen. Ja se ungjäntor, vad vet de om livet? Just nu sover hon i mjuka bädden tillsammans med fyra av pirayorna, den femte försöker suga livet ur mig... måste sluta! Tata!