Soluppgång i Rygge, Norge

Ibland händer det oväntade saker - som klockan halv två i natt. Halva huset sov redan och resten av oss är på god väg, när det plötsligt knackar på dörren. Hundarna blir såklart skogstokiga, ingen ska inkräkta på vårt revir den tiden på dygnet ostraffat!! Med darr på stämman och lätt skakiga ben frågar jag, genom den låsta dörren, vem som finns utanför? "Det är bara jag" svarar en kvinnostämma och med det låter jag mig nöja. Utan att ha en aning om vem rösten tillhör låser jag upp dörren, det där "bara jag" lät ju inte så farligt. Vilket det naturligtvis inte heller var! Hundarna låter sig dock inte övertalas så lätt utan ger N en rejäl utskällning för att hon har mage att trilla in i huset så dax på dygnet!

Nu visar det sig att N med sambo är på väg till Venedig minsann, med flyg från Rygge om några timmar men deras bil har lagt av. Samma bil som jag, under surt muttrande, körde om för ca en kvart sen när jag hämtade hem en tonåring från valborgsfirandet i Deje. Lussakta gick den för att till sist köra in vid vägkanten, jag tog för givet att det var en överförfriskad passagerare som behövde spy, men så var det alltså inte.

Jagar upp mannen i mitt liv ur sängen, det är han som är bilmekare i det här huset och inte jag, vilket han starkt beklagar där och då, det kan jag se på hans surmulna blick. Och visst, jag förstår honom, inte kul att behöva lämna goa sängvärmen för att ge sig ut i mörka natten och diagnostisera en bråkig Volvo, med hjälp av en ficklampa. Ett förflutet som mekande Volvoägare & en smula slutledningsförmåga senare kan det konstateras att batteriet inte laddar överhuvudtaget. Alltså batterie- eller gereratorfel. Då är det svårt att köra bil till Rygge!! Nu är N & J:s kärlekstripp hotad - panik.

En stunds rundringning visar att inga reservdelar står att finna denna tid på dygnet, inte heller några bussar, hyrbilar eller släktingar finns att uppbåda. Alltså återstår bara för Kårängskan att koka en termos te, ladda med ett gäng värktabletter och ge sig av till Rygge. För är det nu så att ens goda vänner har lyckats fixa barnvakt till sina tre barn och bokat egentid i fyra hela dagar i Venedig, vem är då jag att hindra dem?

Amanda med övernattande vän bokas snabbt att basa över kommandocentral Valplådan och resan till Rygge kan påbörjas. N får en snabbkurs i hur man hantera automaten på vår Chrysler, för själv tänker jag nämligen sova några timmar.

Vilket är precis vad jag gör, sen vaknar jag i takt med att gryningen gör natthimmlen ljus vid fyrasnåret. Strax efter fem är vi framme vid Rygge flyplats och jag vinkar av två lyckliga vänner. Själv startar jag resan hemåt med att ta ett foto av soluppgången i Rygge!